Vy från ett luftslott

Marinerandet fortsätter på människor runt omkring mig. Åter igen har jag träffats av insikter som jag borde sett för länge sen. Vissa bär jag med en sorg i mitt hjärta, andra känns mer likgiltiga. Jag borde sett mönstret för länge sen.... Det fanns säkert en mening med att det skulle vara så, uppvaknandet kommer till sist och jag får lära mig av det. Min utmaning blir att inte leva kvar i det gamla, se realistiskt på hur det egentligen är idag, försöka släppa det som varit och gå vidare utan att känna mig rädd för att bli ensam, för det kommer jag inte att bli. Jag fortsätter engagera mig i det som ger mig något. Ibland går vi skilda vägar, kanske går stigarna ihop igen längre fram, kanske är det bara lagt på is för ett tag, ett andrum som vi båda behöver. Andra relationer växer hela tiden, utvecklas. Några ligger kvar på samma underbara nivå som alltid. Jag, kräftan, måste också våga släppa in den som jag känner mig trygg med. Det är inte alltid så lätt att komma innanför kräftans hårda skal.

Iaf kom jag att tänka på Kents text nedan när jag satt här framför datorn.....

Ett framsteg blir ett bakslag

Nånting måste undgått min blick

Objekten under radarn

är de som skapar myter som slår hål

på en orättvis värld

Ohhh...

Jag önskar att du var här

Men ingen är där när jag vänder mig om

Jag vet du menar allvar

Nånting måste undgått min blick

Dödligt, giftigt allvar

Smestans tegelarmar sträcks mot molnen

Där charterplan möts

De viskar: hålen

i himlen ska bli våran död

Men ingen är där när vi vänder oss om

Vi undviker så skickligt ämnen som leder någonstans

Du är tätt vid min rygg

Äntligen somnar du om

Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen

Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken

Mot den svarta rymden ovanför molnen

Men ingen är där när vi vänder oss om

Jag dansar runt, parerar vant din bedjande blick

Vi är rygg emot rygg

Äntligen somnar du om

Och jag känner en sån lättnad när musiken går på igen

Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken

mot den svarta rymden ovanför molnen

Där missilerna möts

De viskar: hålen

i himlen ska bli våran död

Ovanför molnen Där djävulen bor

De viskar: hålen

i himlen är från hans klor