Satte mig framför datorn för att skriva mig ett inlägg. Som min Oslobo sa, "mental baksmälla", är nog rätta känslan för stunden. Jag försöker klura på känslan.
Inför jul kändes det bara finfint och mysigt. Visst, en del små dilemman men det är att räkna med och det kommer alltid upp oavsett.
Julafton flöt på fint, vi föräldrar var aptrötta redan tidig kväll men det var föga förvånande. Fyra väldigt förväntansfulla barn, en halvt missnöjd liten kille (har inte riktigt fått kläm på vilken fas han genomgår nu förutom att han är väldigt mammig), släkten Dunérs virvlade in och stormade ut någon timme senare, mina föräldrar var kvar och såg Kalle och åt mat och öppnade klappar. Såg fram emot en lugn kväll med min familj, vilket det inte alls blev eftersom lillkillen hade ett riktigt krävande humör och där satt jag med tårar sprutande och ilska bubblandes.... En massa olika känslor rördes upp med den enorma trötthet som kom när gästerna åkt.
Juldagen hade jag tänkt mig skulle bli en lugn och trevlig dag och det var det - nästan. "Bara" nära ett psykbryt en gång, men det ordnade upp sig framåt eftermiddagen. Lin kom på besök, vi åt gott, pratade och det bästa av allt, spelade sällskapsspel. Jag är förtjust i att spela riktigt sällskapsspel med det blir inte av alltför ofta. Nu hann vi med "Pop & Rock", Scattegories", "Värsta språket", "Maxi Yatzi" och det klassiska "Den försvunna diamanten" Tror inte jag vann en enda gång, men roligt var det iaf.
Nu börjar Annandagen.... Juldagarna närmar sig sitt slut. Ett andrum innan det nya årets inleds. Jag fasar ut det gamla, låter tomheten komma och gör mig redo att fylla på med det nya som komma skall... Jag har en tanke för januari, vi kan kalla det ett nyårslöfte.
Men först, värmen från sängen har sipprat ut, jag fryser sittandes här i mitt nattlinne enbart. Dags att hämta tofflorna och ta en te.....
Du, jag har inte tänkt på att se det på ett sådant sätt. Att låta tomhete komma och låta den fyllas upp med annat. Så många gånger som jag har känt rädsla och oro när Tomheten kommit, ja, jag kan inte räkta dem...Men om jag nu börjar med att känna in VAD för Tomhet det är, så kanske det inte alls är så farligt som jag först trott. Tomhet och Ensamhet går inte alltid hand i hand, eller hur? Så, nu ska jag låta Det komma när det kommer, reflektera över de sekundära Känslorna som kanske följt med, och sen ska jag bara se det som ett Nytt Rum att fylla med massor av dom Erfarenheter vars mening är att jag sakta blir en lite klokare, lite förnuftigare, lite mer harmonisk och lite mer en Bättre Lin=O)
SvaraRaderaKram kram i massor och tusen tack för igår! Heeelt underbart mysigt och roligt!
// Lin
Ps. vet du vad, det måste vara nåt vajsing på blogger.com för typ alla dina inlägg sedan oktober fram till nu har dykt upp hos mig och det står att de skrevs för en vekca sedan...Så jag har haft lite att läsa sedan lill-tjejens födelsedags-inlägg må jag säga*skrattar*