Pappa

Idag har jag varit bekymrad över min far.

Min mamma ringde mig i förmiddags och bad mig om hjälp.

Pappa hade ramlat för någon dag sedan och nu hade han grymt ont, framför allt i axeln/skuldran som han slog i mest. Den är galet blå kan jag säga, eller blåsvartrödgul. Till saken hör att han äter Varan sen en tidigare incident, dvs blödningen blir större än för oss som inte äter den medicinen.

Mamma var också hängig och svag med en lunginflammation och behövde min hjälp - såklart. Vi packade ihop pappas grejer i en väska och ringde SOS Alarm. De ville först skicka en liggande transport, vilket gjorde att vi väntade i två och en halv timme innan en läkare ringde upp för att kolla av och han valde då att omprioritera så vi fick en ambulans i alla fall.

Jag åkte efter in till Danderyd och tillbringade fyra timmar ungefär på akuten. Inte så farligt ändå tycker jag. Lite blodprov, klämma och känna, anamnes, röntgen, läkare igen, lite annat ditt och datt här och där och sen till sist dags att fara hem för oss, jag till mitt och han till sitt fast med specialtransport dåra. Med ett brutet nyckelben och armen i stöd.

Pappa är ju för rolig ändå. Det stönas och stånkas och jag ser att han verkligen har smärta. Men när ambulanspersonalen kommer skiner han upp och är social skämtar.

Han sa ett antal gånger att hans hörapparater har han väntat på i över ett halvår.

Han har sagt till minst två sjukvårdspersonal att han flygit helikopter.

Han säger att han hör vad folk säger till honom fast han inte alls för det egentligen..

Han flirtade med minst en sjuksyrra och frågade om de skulle gå på träff när hon gick av sitt skift.

Å när han fick morfin kom han verkligen igång. De fick han ett alldeles eget fnissanfall och berättade en av sina historier. Den här handlade om när han och Flemmis var ute och levde rövare och skulle ta en taxi. Växeln frågade i vilket namn. Flemmis svarade: Brunstig

Nu hoppas jag att pappsen får en riktigt god natts sömn - trots smärta...

Dock kan inte jag komma bort från tanken att mojan och fajan börjar bli till åren och krämpor kommer och ibland skrämmer det mig.