Avslöjad

Oskar börjar bli extremt rastlös nu. Han brukar normalt sett vara minst lika mycket ute som inne. Inte denna vinter dåra, för han har tyckt att det är lite för kallt, och så börjar han lite lite äldre, och så har han ingen Wesley som muckar med honom o vice versa, och så är han lat. Så mycket som han går på lådan nu, så mycket har jag aldrig någonsin på dryga 10 år behövt tömma denna låda.

Dessutom är han som ett hårigt plåster. Han vill vara med hela tiden, han sitter mitt i vägen mitt på köksgolvet så jag snubblar över honom i tid och otid, fastän han är bra på att tala om att han finns och speciellt om jag går i närheten av svansen hans.

Han sover alltid bredvid mig i sängen, och när han vill ha uppmärksamhet, gärna då när jag sover som bäst, så klättrar han upp på sängbordet och

letar hårsnoddag, eller börjar kicka med något på golvet som låter, eller jamar.

Några gånger har vi kommit på honom att ligga i Leos spjälsäng, som vi gärna vill att han ska undvika.

Men nu, nu går skam på torra land.... Ett (tyvärr oskarpt) foto säger mer än ord.