Förlust

Jag har en vän vars mor nyligen lämnat jordelivet, rätt så oväntat vad jag förstår. Jag känner med henne, även om vi inte talats vid nyligen.

L, jag tänker på dig och skickar dig styrka och mod att ta Dig genom det du måste just nu!

Jag vet inte hur det känns att förlora en förälder, jag har inte kommit dit än, vilket jag är tacksam för. Jag har flera vänner som redan upplevt den förlusten tidigare i livet. Somliga har förlorat båda sina föräldrar. En del har haft en lång process att ta sig genom, för andra har det gått alldeles för fort. Jag minns tydligt hur en vän berättat hur hennes mor levde sina sista dagar i livet trots elak cancer, väl medvetet obotlig, i kroppen. Hon var ute och åkte båt med sin son och hans familj dagarna innan hon lämnade oss, hon tog tillvara på livets dagar. När jag träffade henne, inte alltför långt innan hon gick vidare, såg hon välmående och stark ut.

Jag minns en annan väns förlust av sin mor, där fågeln kom till modern och tog hennes själ med sig till en bättre plats innan hon lämnade sitt hem för sjukhusvistelse och sa till sin dotter att nu kommer jag inte hem mer.....

Jag minns min klasskamrat som förlorade sin far hastigt, han sa till mig, ta tillvara på dina föräldrar, tala om för dem allt du vill säga innan det är för sent. Han hann inte det...

Jag känner mig oerhört tacksam över att mina föräldrar är i livet. Jag trodde jag skulle förlora min far för några år sedan, men envis och seglivad som han är så valde han att stanna här hos oss ett tag till.

Jag är tacksam att mina barn får umgås med sin mormor och morfar, samt även farmor och farfar. Att de får lära känna varandra och skapa minnen tillsammans.

Mor & Far, vi har haft våra duster och motgångar, som hör livet till, men, jag älskar er! Tack för att ni finns och tack för att ni ställer upp så mycket för mig, mina barn och min man!