X

Mitt "kryss" - han är ofrisk. Visst, han vill våra tjejer väl och han gör säkerligen så gott han kan. det är bara det att:
hissen går inte ända upp
han är inte den vassaste kniven i lådan
alla indianerna är inte i kanoten
hjulet snurrar men hamstern är död.

Han inser inte att han PROJICERAR ut sina problem, sina issues, sitt SKIT hemma hos sig, inom honom själv, rakt ut på mig. Så bekvämt att ha en levande avfallskvarn att hälla allt på. Så bekvämt att inte höra vad HON (dvs jag) säger.
Sjukligt beteende, han för över rädslor på barnen, ytan utåt mot allt och alla MÅSTE vara perfekt. Inga sprickor i fasaden. Förstå katastrofen om du skulle erkänna att du inte är perfekt.

Grejen är, att jag kan inte nå fram till honom. Jag pratar med en vägg. Eller en döv. Jag må hantera honom det bästa jag kan och ta hjälp av mina små verktyg och jag har lärt mig att inte låta hans projicerade SKIT fastna i mina energier. Jag har sakta förstått hur jag ska bemöta honom för att må bra själv. Mitt fokus, till skillnad mot honom, är på barnen. Med EQ och IQ inriktat på barnen. Dessvärre saknar han EQ, dessvärre tror han i sin fyrkantiga värld att han handlar utifrån barnen när han egentligen handlar utifrån sitt EGO och sin narcissistiska fru och hennes ******* ungar. Jag SER mina tjejer, jag FÖRSTÅR mina tjejer, jag skapar FÖRTROENDE med mina tjejer. Jag står där när stormarna blåser, fast förankrad i jorden. Jag finns där i vått och torrt. Jag visar när jag blir arg, ledsen, glad, lycklig och jag för en dialog med mina tjejer kring känslor och allt annat verkligt.

"Kryss" fortsätt du leva i din fyrkantiga låda, för du är inte förmögen att göra mer. Verkligheten kommer ikapp dig, du kommer få igen för det du gör, jag sjunker aldrig till din nivå. Du kommer ändå aldrig förstå, tyvärr.
What goes around comes around!