Så är det bara. Tittar omkring mig, den ena vännen är på väg upp, sakta, starkare. Den andra har sin period av tunghet, som brukar hålla i sig upp till några månader, den tredje som har en oro att ta hand om, en oro för mycket för att vara hälsosamt, vilket är smärtsamt medvetet. Den fjärde har arslet fullt och samtidigt ska det tampas med krångliga relationer. Den femte ska ta tag i andra saker i sig själv och relationen.
Jag då, jo. Jag får min beskärda del. Det har varit en tung vecka. Jag har varit trött trött trött. Trodde att jag skulle bli piggare nu är vi landat på hemmaplan och är bland mina saker. Snarare tvärtom, jag har varit för trött. Hann med en power nap idag, det var den skönaste sovstunden på länge. Då har inte ens skolan kört igång än och tjejerna har varit hos sin pappa en och en halv vecka. Ok, en 4-åring i trots men han är på dagis den här veckan. Samt förstås delade åsikter med krysset och det äter tyvärr för mycket på mig.
Bläh säger jag och längtar efter storvinsten och närhet till vatten, längtar energi och frid i själen. Bita ihop och kämpa på..... Imorgon är en ny dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar