Vår adhd-hund har haft the time of her life tror jag minsann. Kopplet har varit konstant frånvarande hela semestern. Så pass att vi fantiserat om att kunna ha henne ute på tomten hemma utan koppel. Sen kommer verkligheten ikapp och vi inser att jo det skulle nog kunna fungera om vi hade ett fristående hus. Men nu har vi inte det utan ett parhus, så gränsen till grannens gräsmatta är nog svår att förstås. Fast å andra sidan skulle vi kanske kunna sätta upp ett snöre på framsidan så hon förstår. På baksidan har vi i alla fall vinbärsbuskarna som ”hinder”. Sen att hon kommer att skälla som den skällapa hon är, det är en annan sak.
I alla fall. Hunden älskar vatten. Så är det bara. Vid två tillfällen har hon hittat diken när vi varit ute på äventyr. Diken som på Gotland varit helt ok då det inte varit skitvatten. Här var det ena ett riktigt äckligt dike där hon blev svart och stank efteråt. Hon sprang, otillåtet, efter mig på en löptur och hittade detta dike. Jag blev tvungen att ringa och förvarna att ytterdörren till huset skulle stängas för att hon behövde spolas av innan hon fick gå in. I två omgångar fick vi spola av henne med vattenslangen för att kunna ta in henne i huset. Inte gjorde det henne något dock. hon gillar även vattenslangen.
Annars har havet varit hennes älskade ställe. Långgrunt. Vita gäss att jaga. Hänga med barnen, jaga pinnar. Skälla ut andra människor, försvara flocken inför annan hund på andra sidan viken. Pinkat 15 gånger på två timmar eftersom hon svalt så mycket vatten…..
Vid huset har dörren varit öppen och hon har kunnat springa ut och in som hon vill. Jagat pinnar och såpbubblor. Hängt med barnen. Smakat vinbär och hallon, plus rullat runt i blåbärsbuskarna när vi andra försökt plocka.
Hon har träffat vaktel/golden Nellie och skällt ut henne rejält, varit lite för aggressiv mot den stackarn och blivit instängd.
Skällt ut släkten flera gånger om, varit en fegis där som vanligt. I övrigt varit en duktig tjej och inte gått utanför tomten i norrland, även om hon skällt på folk som gått förbi på vägen nedanför.
Hon har även för första gången oss veterligen fått husera i en hundbur. Vi fick ta över Lasses första då de inte har hund längre, i alla fall inte för ett tag. Det för säkerheten i bilens skull. För hennes och vår skull. Jag kan inte påstå att hon är sådär överförtjust i den än så länge, men hon accepterar läget i alla fall.
Hon har varit en hjälte under de långa bilresorna. Mest legat och softat. Sagt till om hon behövt uträtta behov utanför de gånger vi stannat och rastat. Så duktig tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar