TID

Tiden, tiden tiden. Det är något som varit aktiverat extra i mig på sistone. I olika former har det tagit sig an mig. Dels åldern, att skriva in årets födelsedagar, att inse att jo just det. Jag närmar mig 40års strecket. Inte så att jag har åldersnoja, bara ett konstaterande. Jag inser att jag har en nära vän jag känt i typ 30 år. Det är ganska häftigt.

En annan aspekt av tiden, ekorrhjulet. Att hinna med vardagens måsten och samtidigt göra något positivt av det. Att hinna njuta och uppskatta mitt i allt snurr med upp tidigt, frukost, lämna barn, arbeta, hämta barn, laga middag, städa, tvätta, läxor, träna och så gärna ha tid och ork över till egen stund med maken samt träffa vänner. Så vår fina hund förstås, henne får vi inte glömma bort.

Vad vill jag fylla min tid med och hur ska jag nå dit.Hur ser mina mål och drömmar ut. Vad vill jag sträva efter. Hur tänker jag att vi ska ha det här i vårt hem.

Jag insåg idag att julen är två månader bort. Visst finns mängder av saker att se fram emot och genomföra innan dess, men ändå.... Tiden drar iväg.

Så inser jag att den sprakande tiden av höstens färger är redan förbi. Jag tycker att jag härom dagen tog bilden på det vackra lövet. Sen har lövet funnits i min tanke, att jag ska skriva en blogg om hösten. Vips så var träden nästan kala redan, löven är gulnade och singlar ner. När jag var ute härom kvällen var luften sådär väldoftande och svalt skön, månen lyste upp löven på gångvägen.

Jag tänker fylla min senhöst med sprakande färg. Jag ska lyfta den, ta hand om de mina inklusive mig själv. Jag ska vara närvarande och skapa livskvalitet.