En av mina är alkohol. Alkohol är laddat på många vis.
Jag är uppväxt med "flodhästen i vardagsrummet". Denna flodhäst går med mig, klampar fram och gör sig påmind titt som tätt Även om det nu inte är så att jag ser den men inte pratar om den. Jag både ser och pratar om och med den. Vi är inte överens alla gånger. Ibland vill jag slå den där jäkla flodhästen, ibland vill jag rida på den, ibland klappar jag den, ibland skrattar vi. Flodhästen och jag.
Jag vet att jag inte är ensam i detta. Jag har det omkring mig i olika varianter.
Jag är rädd emellanåt, oroad. Att jag ska trilla dit. Att jag ska bli beroende av alkohol. Samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag behöver inte alkoholen för att fungera, leva, klara dagen osv. Men jag tycker det är gott. Jag tycker om att ta ett glas rött till maten, ofta. Jag tycker att bubbel är härligt, det liksom bubblar så skönt i huvudet efter bara ett glas. En kall öl är mums till tacos, pizza eller annan mat. En dagens i sommarvärmen, eller ett glas rosé. Med is. Eller varför inte en glögg såhär i vintertid.
Var går gränsen i landet lagom? När är jag ute på tunn is enligt Sveriges strikta ramar och Livsmedelsverkets rekommendationer? Är deras teori den sanna? Självklart är det inte så enkelt. Vi är alla individer, vi har olika sammansättningar och klarar av saker på olika vis, både fysiskt och psykiskt. Många länder har en helt annan syn på alkohol, ett glas vin till lunchen och ett glas vin till middagen är kultur och mer vanligt än ovanligt. Frågan är om hälsan deras är sämre/bättre än "svenskens"? Vi som istället tokdricker samma mängd på en eller två dagar. Om vi generaliserar det hela. Vem vet. Jag får helt enkelt utgå ifrån mig och min känsla, lita på intuitionen vad som känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar