mellanmjölkssimning

Säsongen är äntligen här. Att kunna simma ute i Sverige säsongen. Jag kom ärligt talat igång lite sent men jag har inga ursäkter för det egentligen, bara att fokus varit på andra. En sak har jag återigen konstaterat, att jag älskar min våtdräkt. Våtdräkt är king. Den ger verkligen möjlighet att bekvämt kunna simma i Mälaren. Addera dessutom våtsockor och våthandskar så förlänger du säsongen ytterligare. Neoprenehuva antar jag för dem som är bra på crawl.....

Det där med crawl är ju inte riktigt min grej än men det kommer. Min tanke är att jag ska komma vidare i min egen utmaning. Jag ska för tusan också lära mig att kunna crawla i öppet vatten utan att tappa andan efter 20 meter... Nöta nöta nöta, träna träna träna är receptet. Ett jäklar anamma och en envishet också förstås.

Häromdagen simmade jag ett par intervaller i vatten. I bröstsim. Jag insåg då att va fan, jag mellanmjölkssimmar mest av allt. Det är jättehärligt, det är träning absolut, men det utvecklar mig inte. Jag ligger kvar på samma nivå. Å andra sidan vill jag inte köra intervaller när jag inte har möjlighet att ta tag i land/brygga eller bottna. Utifall att. Det vill säga jag behöver planera den typen av träning.

Jag har hört flertalet historier om dem som inte kunnat crawla men lyckats lära sig med hjälp av fokus och träning. Då kan jag med. Envis är jag. Förstärka mitt självförtroende behöver jag. Målmedveten är jag med.

En sak är helt klar, jag är otroligt tacksam för dem jag faktiskt får med mig ut att simma i öppet vatten. Som hakar på mina tokiga idéer och dessutom tycker det är kul. Jag har trots allt tre personer som inte bangar att simma öppet vatten om det bara funkar tidsmässigt. Å de tre har skaffat egna våtdräkter utifrån att det faktiskt är en härlig känsla att simma i öppet vatten. Ok, det finns undantag, när vågorna kommer från alla möjliga håll och skvätter upp och ger en kallsup efter kallsup. Då man i huvudet fasar för vattenliken som när som helst kan dyka upp, eller de där växterna som kan slingra sig runt benen och dra en ned under ytan, eller varför inte bara se en sjukt läskig varelse under ytan....

I alla fall, till helgen får jag med mig ytterligare en person i min omgivning som faktiskt vågar prova på. Det är grymt bra tycker jag. Hon är dessutom en person jag beundrar mycket utifrån att hon på en kort period gått från att inte vilja ha huvudet under ytan till att crawla snyggt i bassäng. Det är coolt!

Själv är jag en person som är, som jag skrivit innan, motiverad av prylar. Jag tycker om prylar och det motiverar mig. Det är galet oekonomiskt och egentligen inte alls nödvändigt, men jag erkänner. Prylnörd är jag!