Att bli sedd och hörd

För mig är det viktigt att jag får bli sedd och hörd. Kanske är det så för oss alla, men troligen mer eller mindre viktigt. Det kan vara så att jag har ett stort behov av bekräftelse, som jag egentligen borde lära mig ge mig själv desto mer. Att lita på MIG och det jag säger till mig själv.

Jag ser på mig själv sen långt tillbaka att jag ogillar starkt att inte bli hörd. Jag pratar vid ett middagsbord men blir "överkörd" av andra kring detta. Vuxna människor. Jag behöver uppenbarligen bli tydligare i mitt sätt att kommunicera, speciellt med vissa människor mer än andra.

Jag har ett praktexempel från min helg. Jag pratade med en person, vi kan kalla denne Y. Jag sa min åsikt, klart och tydligt, till Y. Inte något inlindat utan rakt ut, rakt på sak. Min åsikt gick inte riktigt ihop med Ys önskemål/tanke eftersom Ys familjeförhållande inte alls är så som vi har det här hemma. Vi är lika på många sätt men lever ändå totalt olika liv.

Ett par dagar senare får jag ändå höra att Y har gått rakt emot min klart uttalade åsikt och fortsatt på sin enkelriktade bana utan att ens påpeka min syn på det hela.

Idag talade jag om just detta fenomen med en nära vän. Vi pratade om en släkting till henne som gjort en liknande grej som mitt exempel.

Vi konstaterade att det är nog vanligare än vad vi vill tro. Människor lyssnar men hör inte, tar inte in, den andre personens önskemål/åsikt för de har redan sin plan klar för hur de har tänkt sig.

Jag säger inte att alla behöver dansa kring min pipa, eller att min åsikt och tanke alltid är rätt men det finns något som kallas att kompromissa eller vara flexibel och tänka utanför sin egen box. Jag vet att jag varit inne på den där boxen förut, men HALLÅ, vakna upp. Tänk utanför boxen någon gång.... Jag kämpar på med min box och vågar vägra låta den vara fyrkantig!!!