Min vän "trollsländan" skrev om livets pussel på sin blogg.
Jag inser mer och mer att det känns som ett stort pussel. För att citera:
"Tiotusen pusselbitar i en kartong på vinden och ingen bild på framsidan men ändå skall det byggas.. Ändå skall man göra något vettigt av det!"
Ibland kan bitarna kännas ganska stora och lätta att sätta ihop och de passar perfekt. Ibland är det ett letande då de ser lika ut men inte riktigt hör ihop. Så efter ett antal försök så hittar jag förhoppningsvis rätt - eller ingen alls som passar så jag börjar om från ett annat håll. Som sagt så många gånger tidigare, det gäller att tänka utanför boxen. Den där inrutade fyrkantiga tråkiga boxen som så många fastnat i. Jag vägrar. Vågar du vägra? ;-)
Också så som "trollsländan" skriver, ibland svävar de här bitarna runt i hög hastighet och det är svårt att greppa dem, ibland är de rätt så lugna av sig.
Jag känner att ju närmare föräldraledighetens slut, ju fler och knepigare bitar visar sig. Det ska pusslas med barnen och barnens "andra föräldrar" framför allt. Det ska planeras semester. Det är dags att ta ett möte med jobbet. Det har bokats resor. Konsert. Fest.
Mitt i allt detta är också vardagens pussel med hämtningar, lämningar, mat, handling, ekonomi, bebis, träning, trädgård, relationer, födelsedagsfirande, mat ja listan kan göras lång. Mitt i allt det vill jag gärna finna tid till att filosofera, drömma mig bort, visualisera, vara kreativ.
Som de så berömt heter, det gäller att ta sig tid!
Det gäller att snappa tag i den pusselbiten och lägga den som genererar energi tillbaka.
Jag prioriterar min träning, för den ger mig kraft och energi och glädje.
Jag prioriterar att lägga tid på personer i min omgivning som ger mig tillbaka, som jag har ett utbyte med. Sen om det är över tele, mail eller personligen spelar mindre roll. Bara det är en ömsesidig connection.
De bitar jag ska ta tag i, det är att läsa lite mer, gärna ute i hammocken när solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är också att släppa fram min kreativitet mer än vad jag gör just nu...
Hur ser dina pusselbitar ut just nu?
Oh mina pusselbitar har fallit lite på plats såpass att jag ser en bild. Jag ser mig som ambulans-sjuksköterska,jag ser mig på en av SSRS räddningsbåtar på uppdrag, jag ser mig med en rik fritid i goda vänners lag:middagar,skratt,lek,resor,äventyr,hästar,vila,lugn,filosofi med katterna i en hängmatta... Dock är det stora sjok i pusslet som fattas ännu. Exempelvis ser jag inte "vägen" till allt detta men det gör mig varken rädd eller orolig. Jag vet att bara jag är medveten om vart mitt mål ligger så behöver jag inte stressa över tiden det tar att komma dit. Jag har ingen brådska:)
SvaraRaderaOj! Den här kommentaren kommer jag att kopiera och lägga in i dagens inlögg*skrattar*