Norrland - det känns tryggt

Ikväll har jag pratat med Västerbotten. Min far kommer från en liten by kallad Uttersjön och huset i byn finns fortfarande i släktens ägo.

Jag är uppväxt med att hälsa på norrland minst en gång per år, oftast fler. Älgjakt har varit ett måste men även många somrar.

Förra året kom vi inte upp, Leo var så liten då så vi ville inte bila så långt. Men i år, nu ska vi åka uppåt. Jag längtar. Det är tryggt att komma dit och känna den välbekanta doften i huset, det är tystaste tyst ute, ofta lite dålig mottagning på mobilen. Bort från stressen, folket, alla måsten. Till lugnet, med ett helt eget hus att husera i. Stänga av mobilen. Vila. Träffa mina goa släktingar.

Så, ikväll pratade jag med min farbrors fru Ingegärd och med min kusin Bernt och min längtan uppåt blev ännu starkare...