Grått

Jag tycker att jag är en flexibel människa, jag tycker att jag oftast förstår mig själv och varför jag känner som jag gör och tänker som jag gör och jag försöker styra om mig när jag hamnar på fel tankespår.

Idag är en sådan dag det inte alls fungerat.

Regnet har öst ner, det har varit grått grått grått ute hela dagen. Jag fastnade i det grå. Jag stressade ganska mycket med Leos lämning. Han grät när jag lämnade honom. Som vanligt, även om jag vet att det går över fort, så kändes det extra mycket just idag.

Jag satt på min föreläsningen om grupper, dess processer och psykologi. Det var intressant, men jag fastnade i negativa delar av grupper. De gånger jag själv mått dåligt i en grupp. Varit den tysta, den som är ensam och känslan av utanförskap. Känslan sög tag i mig och jag fick svårt att värja mig.

Jag kom hem, kände mig tung och låg och gråtfärdig. Sårbar och hudlös. Känslig. Å regnet fortsatte, å det gråa fortsatte utanför.

Tog mig till centrum och gick till frissan. Jag såg fram emot klippningen, men kände att det inte alls är samma connection med denna frissan som med min förra. Fastnade i det. Kände mig låg, ledsen, ensam.

Lite fönstershopping. Hämta tjejerna. Saknar tålamod. De tjafsar i bilen, som vanligt. Idag pallade jag inte med det alls. Irritationen växer. Orkar inte vara ledsen så jag blir arg istället.

Fortsatte vara arg. Irriterad. Oresonabel. Frustread. Väl hemma flydde barnen från mig, eller var det jag från dem? Leo fick sova en stund, tjejerna i badet, Jna på sina rum. En stund ensam. Återhämtning. Varva ner. Te. Botten på Uet är nått och det börjar så sakteliga vända uppåt igen. Maken hem. Middag på bordet. En hög telefonsamtal. Det fortsätter sakteliga stiga uppåt åt rätt håll. Jag är långt ifrån min vanliga nivå, men huvudsaken är att det går åt rätt håll. En vag huvudvärk ligger kvar. En natts sömn väntar, ny dag imorgon, med nya tag!