Kameleont

Ovan bild, det är jag, för er som undrar!

Skämt åsido, men faktiskt, så känner jag mig kameleontaktig nu för tiden. Jag ändrar mig beroende på vilka jag umgås (mycket) och pratar (mycket) med.
Jag vet att Pyret sagt det till mig tidigare, hon hör direkt när jag hängt mycket med min man. Stockholmskan blir galet tydligt - tydligen. Jag har inte märkt just den delen själv. Kanske för att jag tycker jag pratar nästan Stockholmska själv.

Däremot har jag märkt mer och mer att jag härmar efter andra. Pratar jag mycket med Pyret kommer det lite annorlunda betoningar och en del norska uttryck fastnar. Jag gillar ordet "stein", jag gillar "trilla vagn" bland annat.
När jag var i norrlands i sommar kom norrländskan smygandes bara efter några dagar.
Nu delar jag en klass med personer från norr till söder i detta avlånga land. I min grupp har jag en från Västervik, två söder ifrån. Jag har märkt hur jag pratar annorlunda, hur min rytm liknar deras helt plötsligt.
Fascinerande!
Jag hoppas att ingen tar illa upp i min omgivning, det är inte min mening att trampa någon på tårna. Däremot är jag övertygad om att det kommer att vara en stor tillgång i mitt framtida yrke!