Idag hamnade jag i en sådan situation igen, där jag som känslomänniska gjorde just det jag vet att jag ska försöka låta bli. Fast det är så svårt, bara för att jag är känslomänniska.
Jag gick in i känslan, för hårt, för mycket, vilket resulterade i att jag åkte hem, efter en och en halv timme, med huvudvärk, lite irritation och helt jäkla slut. Jag fick lägga mig och vila i en dryg timme för att nu fortsätta min dag med träning, middag och väldigt gärna lite plugg inför stora tentan på tisdag. Så det kan gå... Det är svårt för mig att låta bli ibland, att gå in i känslorna menar jag. Idag kände jag en ny känsla i det sammanhang jag var i och det var en stor sorg. Ögonen var riktigt nära att svämma över ett tag där. Jag förstår iofs varför sorgen var där, det finns fler sidor av den. En del tror jag var uppgivenhet och maktlöshet. De andra delarna håller jag för mig själv, det är för privat för att skrivas ner här.
*kram*
SvaraRadera