Jag har haft problem med min häl hela året.
Nu börjar det tära ordentligt på mig känner jag.
Jag känner mig låst och begränsad vilket gör mig frustrerad. Jag hatar känslan av att vara begränsad, allra mest av min egen kropp.
Jag behöver röra på mig för att må bra, träna. Jag stagnerar i hela mitt system.
Idag är en av de dagarna jag knappt kunde ta mig upp från sängen och ner för trappan. Smärtan är fruktansvärt. Den ligger som ett band under hälen som skär, bränner och ömmar på samma gång. Dessutom har smärtan börjat stråla upp mot vaden, det är inte ett gott tecken.
Jag ringde min läkare jag träffade för dryga två månader sen, det är en hälsporre konstaterad på röntgen och den lär inte blivit bättre sen dess, snarare sämre. Läkaren skulle återkomma till mig idag på förmiddagen med info/tips/remiss - eller vad han nu kan ha för idéer. Som det är idag är det inte hållbart och jag ska definitivt åka förbi vårdcentralen och låna ett par kryckor.
Jag ber om att min häl ska få läka, jag ber för att min kropp ska stärka sig och få vara frisk som helhet utan att det sker på bekostnad av något annat....
*kramar*
SvaraRaderaKrya, krya, duktiga du som tar såååå många steg för att bli frisk!! Schysst sätt att använda tävlingsinstinkten på!! Jag hejar på dig i alla lägen! Finns du på Unibet, sötnos??
SvaraRaderaPUSS och massor av uppmuntran, M
Usch, krya på hälen!! kram kram
SvaraRadera