Nu har jag jobbat jobbat jobbat. Jag gillar verkligen mitt timmisjobb. Det händer nya saker varje gång, jag lär mig, jag observerar. Jag är social med både brukare och personal alla timmar på jobbet förutom de timmar jag har när jag sover natt. Som nu och några timmar till innan det är dags att kliva upp igen.
Men jag längtar efter att få vara social med min familj. Elfte passet av tolv på raken nu. Slutspurt på värsta jobbperioden imorgon fm. Sen två dagar ledigt. Jobbar "bara" fyra dagar nästa vecka. Har "bara" fyra skolpass nästa vecka.
I alla fall. Jag längtar min man,jag längtar min son. De andra fyra kan jag bara längta förgäves efter för de är på semestrar, så den längtan är utom räckhåll just nu. Den försöker jag putta åt sidan sålänge. Jag kan inte påverka dem och de har det finfint hos sina "andra" föräldrar.
Jag längtar efter att få vara social med de som står mig nära, de som ger mig något tillbaka, de som jag litar på och vill dela med. Jag längtar efter att få skratta! Jag längtar efter att få känna mig riktigt jäkla glad.
Mitt i denna längtan, inser jag att jag kommer att få en social överdos på lördag då jag får träffa många av mina vänner, vissa har jag inte träffat på evigheter. Det ska bli så KUL. Jag och maken får stå i utav bara den imorgon för att hinna förbereda allt, samtidigt kan han och jag då socialisera. Två flugor i en smäll. Mysigt!
Men först, några timmar sömn.... Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar