Jag inser i detta nu att jag är inte speciellt nöjd med att vara hemma från semestern. Alltså jag är galet tacksam för mitt hem, jag älskar vårt hus, det är super att få sova i sin egen säng, ha rinnande och till och med varmt vatten, gå på en porslinstoalett med spolfunktion, ha en diskmaskin osv osv osv
Men, jag känner mig trängd, vardagens saker bombarderar mig från alla håll. Det är skolprat för min egen del, höstens termin börjar snart, schemat är ute och det är blir en tuff höst. Litteraturlistan är galet lång och jag vill inte ens tänka på hur mycket det kommer att kosta att åtminstone införskaffa hälften av alla böckerna.
Det är pusslande med barnveckor hit och dit till de andra föräldrarna, det blir en del omlott, inte alls som jag tänkte mig från början att vi skulle ha det. De där efterlängtade dagarna med maken, lite egen tid, krympte drastiskt.
Jag känner mig aningen bitter och föraktfull. Hittar fel och brister på min omgivning, både människor och ting. En rejäl projicering till stor del, jag vet.
Jag får ta mig i kragen. Åker och tränar om en halvtimme med PTn, jag hoppas må bättre av det. Jag får sen dra i halmstråna som är gyllene. Jag har två andliga kurser att se fram emot, jag har en helg med väninnor att se fram emot, jag har en natt med Lene-familjen på torpet att se fram emot.... Meditationerna ska komma igång, jag ska skapa utrymme för bara mig och mitt, det jag vill fokusera på och göra för att jag ska må bra. Därför bestämmer jag nu, bitterheten & grinigheten försvinner med träningspasset......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar