Samtalet

Jag känner mig kvävd, sa hon till mig med gråten i halsen. Ringandes från sommaren och ledigheten.
Kan du förklara varför bad jag? Vad är det som gör att du känner så?
Hon började berätta. Hon berättade om hur hon just på semestertrippen bor med hela sin familj i ett ganska så litet sommarhus. Precis så som de brukar göra varje sommar. Det gemensamma barnet är med, hennes bonusbarn är med. De är alla samlade som ska vara samlade på deras semester. Precis så som det har varit hela tiden i deras relation.
Just den här kvällen kändes huset väldigt litet. Hon kände sig inspärrad, kvävd, låst, trängd. Det var inte en rolig känsla kunde jag snabbt förstå och även känna själv om jag satte mig in i situationen.
Fjärde dagen i stugan. De första två terroriserad av en av makens släktingar som gärna vill styra och ställa och domdera. Släktingen som indirekt äger en del av torpet lägger sig i saker som denne över huvud taget inte har med att göra, men som gärna vill tro att den har det. Vilket i sin tur genererade problem mellan väninnan min och hennes man, så som svallvågorna på vattnet.
Kan du inte försöka släppa det? frågade jag. Njut av vädret, läget, sov gott och länge, varva ner. Även om jag förstår att det inte är så lätt när man sitter mitt i det och blir konstant påmind. Släktingen kommer ändå inte ändra på sig, någonsin.
Droppen, berättade hon, var ändå när makens före detta började höra av sig också. Skulle absolut prata med barnen, som i sin tur smyger undan och smusslar med detta. Vardagens strul slog till, rakt i ansiktet. "Gamla" saker letade sig upp till ytan åter igen.
Kaka på kaka, många under samma lilla tak, en känsla av att känna sig kontrollerad och en känsla av att behöva vara varsam med vad man säger hela tiden. Trots att det ska vara semester och ledigt och avslappnat. Det, sa hon, det skapade känslan av att framför allt vara kvävd!
Jag kunde inte säga annat än att jag förstod. Det gör jag verkligen. Men vad göra nu, det är en vecka kvar. Det jag kunde ge henne, det jag kunde komma på, var att hon ska försöka ta en promenad själv. Fokusera på det som känns bra. Njut maten. Njut solen. Tänk på positiva händelser som varit, är och ska komma. Lägg fokus där det ger något tillbaka.....