Sommartorpet - andras och i min tanke

Häromdagen var jag, maken och Leo hos vännerna i deras sommartorp (igen). Den här gången sov vi kvar, eftersom vi bara var tre istället för sju från denna smågalna familj. Vi trillade in framåt halv fem tiden på eftermiddagen och välkomnades av en LB-drink. Den var jättegod (vi körde en favorit i repris dagen efter när vi kom hem). Vi käkade god mat tillsammans, de bjöd på grillat och hasselbackspotatis. Vi pratade om allt och inget. Vi fick chansen att lära känna K, äldsta sonen i hushållet, en otroligt rar, trevlig och artig 16-åring, målmedveten kille. Efterrätt mitt i natten, som dessutom var inte bara god utan också rolig. Det var liksom bråttom att äta den, det var som en L-surprise och den skulle ätas fort. Enligt värden. Vilket han också gjorde och jag skrattade så jag fick ont i magen, för han var så inne i sin goda (för den var verkligen jättegod) efterrätt och han åt fort kan man säga… Gin var en av ingredienserna i både fördrink samt efterrätt, jag brukar inte vara så förtjust i gin, men det här var superbt!
När kvällen var strax efter midnatt var jag jättenöjd och kände att det var dags att gå och nanna nu, på en (två för att vara ärlig) madrass på golvet, bredvid liten som redan sovit ett par timmar. Vi sov bättre än väntat faktiskt, det var mindre hårt än vad jag trodde. Dagen efter inledde vi med en långfrukost för min del bestående av fyra muggar te, goda mackor och ett kokt ägg.

Jag kände livskvalitet där ute i torpet. Lite som i huset på ön. En bondmorakänsla, ett lugn, en värme. I mig formades ytterligare längtan efter ett eget fritidshus. Hur det ska ligga, vart, vad det ska innehålla. Många önskningar far igenom mitt huvud och delar av det redan är färdigformat. Det kommer att komma, det finns en tid för oss med. Fembarnsföräldrarna. Jag längtar…..