"Jag uppfattar dig som troende..." sa väninnan på vår kvällspromenad.
En timme i gatlampornas sken traskade vi runt i rätt högt tempo. I alla fall var det högt för mig, jag är väl huvudet kortare ungefär så det gäller att pinna på helt enkelt. Det gör jag gärna.
Vi började promenadens samtal med att prata om mörker och ensam kvinna ute i mörkret och mörkrädsla. Det ena ledde till det andra och vi hamnade in en väldigt intressant och givande och insiktsfull dialog kring Gud, Jesus, själar, tro, döden med mycket mera där ikring.
Jag är en nyfiken själ och jag ställer de frågor jag undrar, jag vet att min vän uppskattar och tycker om att få mina djupa frågor och vi berättar utifrån vår egen syn och tro och kan dra en del paralleller, om än inte till allt. Bland annat la jag fram en vändning på hur jag tolkar ett budskap från andra sidan, medan väninnan min beskrev för mig hur hon känner att Gud eller Jesus är närvarande i henne och ger henne budskap. Promenaden räckte inte riktigt till kan jag säga, tiden gick fort och det kändes som om det fanns massor kvar att prata om när vi skildes åt för att återvända till våra familjer på var sitt håll. Vi önskar båda göra om det snart igen och jag ser fram emot fler djupa rika samtal med en ljuvlig kvinna som henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar