I helgen har vi haft gäster, både fredagen och lördagen. Vi har haft fyra olika grannfamiljer här. Jag har haft riktigt trevligt och jag har skrattat mycket. Det är bonus. Skratt är härligt. Sen är det alltid så att som värdpar krävs det lite mer fix runt omkring och det är kanske inte alltid lika avslappnat som om man själv kommer som gäst.
Jag har fnulat lite på det där med gäster och samspel. Vi har inte känt de här grannarna speciellt länge någon utav dem och vi har definitivt inte umgåtts i par speciellt mycket. Därför var det lite extra intressant att se på hur de interagerar med varandra.
Först och främst kom jag fram till att jag och maken, det känns som om vi har riktigt bra flyt som värdpar. Jag tycker att vi fixar det galant och jag tycker att vi är bra på det. Vi hjälps åt med det som ska göras, både från handling till färdig mat, samt dukning och disk och ja hela kittet.
Jag minns också när vi hade M&N hemma på middag för evigheter sen, de hade ett fantastiskt samspel, energierna som flödade mellan dem var starka band av kärlek som jag sett hos få. Vackert!
Nu kom jag ifrån ämnet lite här, om jag lägger fokus på helgens gäster. Jag numrerar paren lite snabbt, kort och gott 1-4.
Par 1 känns jordade. Skön humor som de absolut delar, de känner varandra väl, konstigt vore annars med tanke på att de varit tillsammans i minst 12 år. De har en son jämngammal med Leo. Det jag sett delar de ansvaret rätt bra mellan sig vad det gäller lillkillen. De är båda som jag upplever det öppna och raka och jag vet redan saker de sagt om sin bakgrund som inte många skulle yppa så pass tidigt. De hade hela tiden en connection mellan varandra, kollade av eller hur jag ska kalla det.
Par 2 delade vi middag med för första gången någonsin. Lättsamma, smått nyfikna, lätt rörig känsla. Ingen koll men ändå koll. Barnen artiga och trevliga. Jag får lite känslan av att mycket kretsar kring humor, eller som han själv sa, "pajas". Fast det känns ändå inte krystat. Kan nog inte sätta ord på det mer än så. De verkar tillfreds med varandra och med livet.
Par 3 har kommunikationsproblem. Tydliga sådana. Också premiären för en "riktig" middag med dem. Honom får jag inte riktigt kläm på över huvud taget, jag vet inte var jag har honom, om han tycker något är trevligt eller inte. Hon var mer öppen och bjöd på sig själv mer än jag trodde hon skulle göra, vilket var häftigt. Dock är det fnurr på linan och det var för mig väldigt tydligt. På gränsen till obekvämt i vissa små stunder. Jag hoppas innerligt att det reder sig och att de jobbar på det.
Par 4 känns som en bra balans mellan humor, kärlek, lycka, ansvar. De har bra vibbar i och omkring sig. Barnen är väluppfostrade. De är varma jordnära och sociala. De saker som kan komma upp som den ena tycker men den andra kanske inte helt håller med, det märks att det är inga hemligheter. Det är redan klart mellan dem var den andre står.
Nu ser jag fram emot att få komma hem till dem på middag framöver....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar