Barndomens fascination

En av de saker jag gillade mycket när jag var liten var himlen, planeterna, stjärnorna. Pappa brukade följa med mig ut och titta på himlen, han pekade ut stjärnbilder. Bland annat Stora Karlavagnen och Orions Bälte.
Där jag växte upp, ute på landet, var det alltid mörkt och alltid möjligt att se stjärnor i mängder, det var bara att lyfta blicken. Här, där jag bor nu, är det inte alls samma sak. Det är för mycket ljus från storstaden... Trist ärligt talat. När vi är på semester i norr, eller på ön, så kommer mörkret tillbaka med dess fridfullhet och den vackra himlen. Tryggt!
Så fick jag höra att grannen har ett teleskop hemma. Wow! Igår fick jag möjligheten att kika. Fortfarande lite störande ljus runt omkring, men han lyckades dels pricka in stjärnor i klumpar (finns något fint namn för det som jag inte minns) och dessutom Jupiter. Så, nu har jag sett Jupiter med månar på närmare håll. Coolt! Jag ser redan fram emot att vid andra tillfällen få äran att se månen och tydligen ska Saturnus vara en hit också.