Ett citat ur en känd actionrulle.
Jag är där. Vi är så sega och trötta på kvällarna i det här huset. Troligen skulle barnen kunna hålla igång längre än oss. I alla fall tre av fem.
Vardagarna däckar vi i säng absolut senast klockan elva, men oftast och helst vid tio. Det inkluderar fredagar då vi allt som oftast är "helt slut".
Lördagen är inte så mycket bättre skrämmande nog. Vid 23.30 skulle jag nog kunna sagt tack & godnatt för min del. Tack vare kinect och trevligt sällskap lyckades vi hålla oss igång till strax efter 01 iaf. Det är inte vanligt.
Nu har ju vi barn kanske du tänker, men ärligt talat de är fantastiska. Inte krävande på något vis. Dessutom, våra fina vänner som besökte oss är barnfria och känner likadant. Jag läste på FB häromdagen liknande inlägg. Vad är det som händer? Är det åldern som tar ut sin rätt? Är det en tillfällig svacka i 35-40 års åldern? Är det bara för mycket generellt just nu? Är det novembers gråa mörker?
Godnatt! Nu måste jag sova för att ha en chans att hänga med morgondagen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar