Lösa trådar

Vännen min skrev om kontakter hängandes i luften. Det fick mig att dels känna igen mig, det vet jag att jag beskrivit här i bloggen förut. Jag har haft några sådana omgångar, där jag känner mig lost med min kontakt svävandes men den andre möter inte upp….

Dels kom jag också att tänka på en annan bit, som jag och väninnan pratade om häromdagen. Jag börjar inse tydligare och tydligare hur jag förlorar en del av min energi. Dels de där förväntningarna vi varit inne på ett antal gånger. Det är lurigt att gå runt med förväntningar, i alla fall för mig, för jag blir så besviken när de inte blir uppfyllda och jag har en förmåga att ha gott om exakt den typen av förväntningar.
Men, vad jag också har kommit på med mig själv är att jag har svårt att avgöra var gränsen går mellan vänskap på ”riktigt” och bara ytlig bekantskap. När jag skriver vänskap på ”riktigt” då menar jag inte en nära privat relation, utan bara att det är en privat relation. Att kunna göra saker tillsammans på fritid, på egna initiativ. Inte bara vid vissa möten i livet i övrigt.
Jag bär omkring på min känsla över vad jag tycker och tänker om andra. Jag är extremt kräsen, så om jag träffar på någon som jag spontant gillar så sträcker jag gärna ut den där kontakten…. Väl medveten om att risken finns att den inte får någon mottagare, men vad händer då när kontakten bara hänger där och svävar…. Det har jag funderat en del på sista tiden.

Jag har också funderat på, åter igen, de där gamla seglivade trådarna som hänger kvar. Vissa gör sig sällan påminde och är inte en störning, medan andra kommer och går. Ibland tydligare än annars. Jag försöker påminna mig om vad som egentligen hände och varför kontakten bröts från början, det hoppas jag kan hjälpa mig i rätt riktning. Jag har inte råd att förlora mer energi i onödan, det är fullt upp med att ta hand om allt som är just nu ändå.