Råddelirådd

Så är det dags att fara.
Allt är framställt i hallen. Det blir mer än vad man tror. Visst, jag ska bara vara borta två nätter och jag har inte tagit med mig mycket mer än utrustningen. Det är den som tar plats. Snart ska jag fylla bilen med cykel, pump, väska, rygga, handväska, hjälmen. Så bär det av, mot Motala.
Just nu känns det overkligt. Jag kan inte riktigt fatta att jag om några timmar ska få träffa min vapensyster och dessutom att vi bara om några timmar ska cykla en sträcka dubbelt så lång än vad vi någonsin cyklat själva i ett sträck hittills. Det är skräckblandad förtjusning. Ett pirr & fniss, samtidigt med ett jösses-hur-ska-detta-gå.

In i det sista råddas det dock. På vägen ska jag hämta upp min blivande 10 årings present. Kanske stannar till och handlar något litet mellis att äta i bilen också. Tror jag har allt jag behöver då. Om jag inte kommer på något mer....

Om en timme drar jag hemifrån. Iiiiiihhhhhh.......