Kroppens reaktioner

Jag är fascinerad av min fysiska kropp.
Jag är stolt och nöjd med att den håller mig upprätt och tar mig genom dagarna och att den faktiskt är relativt frisk. Visst har jag min diabetes att ta hand om. samt att jag varje vår blir lika förvånad fastän jag egentligen vet, att kroppen inte gillar pollen. Visst har jag haft rätt så mycket huvudvärk i perioder, men jag kan ta det med.

Vad som fascinerar mig är när jag hittar nya muskler som gör sig påminda. Till exempel när jag cyklar på min racer och det gör ont. Visst tycker låren det är tungt av ansträngningen, det är självklart. Men, nacken känns, den är inte van vid positionen. Köttet i händerna känns, de är inte vana vid belastningen. Ländryggen gör sig påmind efter ett tag. Skuldrorna använder man mer än vad man tror..... Eller när jag kört zumban som ger träningsvärk i skuldror och övre delen av ryggen, troligen på grund av alla mjuka juckande moves som det innebär att träna zumba (som förresten är riktigt riktigt kul).

En helt annan sak som fascinerar mig när det gäller kroppen är de reaktioner jag kan få vid känslomässiga påslag. När jag tagit ett känslomässigt tufft beslut och agerar efter det. Kroppen reagerar med frossa, skakningar, okontrollerat.

Ilskan ut i lilltårna vid PMS eller mens, det vill säga hormonpåslag som tar över.

Samtidigt, endorfinpåslagen efter ett riktigt bra träningspass. Lyckan och lättnaden i kroppen efter en inlämnad tenta. Glädjen i kroppen efter en dag med komplimanger.

Det går upp och det går ner med andra ord. Fascinerande.
En sak är säker. Vi klarar mer än vad vi tror. Så länge vi tror på oss själva. Var snäll mot dig själv. Titta på dig i spegeln, le och ge dig själv en komplimang. Ta ett skalle-pär hopp eller tre. Gärna med en fis samtidigt....