Det är något speciellt, något besatt och något skevt att gå upp halv sex på morgonen för att sätta sig i bilen vid 06 och köra 29 mil för att träffa sin vapensyster och simma 3000 meter i en å och en älv. Det var inte lika påtagligt denna gång, känningarna av tvivel när jag körde över älvar på vägen upp. Dock väl framme och iväg för att hämta startbevis i ett stim av andra simmare och publik så blir det en funderar på vad jag egentligen håller på med. Även om jag sett fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Promenad till starten, där en syn av simmare i olika färgade säckar och badmössor befinner sig. Vita, lila, rosa, orangea, gröna och allt vad det var. Olika varianter av våtdräkter och de modiga som simmar helt utan våtdräkt.
I år bjöd Vansbro på strålande väder, sol från en klarblå himmel och runt 25 grader i luften, vi kunde inte haft det bättre. Vattnet låg på 16-17 grader och ärligt talat, detta lopp var ren njutning. Förra året, på halvan, var vattnet så kallt att händer och fötter domnade och var avdomnade minst halva sträckan, samt att det tog kanske fem andetag innan jag kunde andas något sånär "normalt" i vattnet. Denna gång var det ett chock andetag och en bit av riktigt kalla händer och fötter, i övrigt finfint.
Driv hade jag stoppat in under våtdräkten och jag tog en efter drygt halva sträckan, snarare för säkerhets skull än av behov. Det var mycket folk i vattnet men ändå inte lika proppat i Västerdalsälven som förra året. Skönt nog. Även om det går lite långsamt där. Vanån var enbart njutning. Glada prat med funktionärer och medsimmare. Samt lite prat mellan oss två förstås.
Bland annat kom vi fram till att Vansbrosimningen ska vi göra varje år framöver, dock kan vi bjuda med vänner till nästa år, men vi ska vara i samma startgrupp alla gånger, jag och vapensyster. Övriga också i möjligaste mån förstås. Vi får se hur många vi blir nästa år.....
Efter drygt fyra timmar i Vansbro var det dags att rulla hem igen. Stolta och nöjda med vår insats, med mat i magen, medalj runt halsen och diplom i handen var det dags att köra mina 29 mil hem igen....
Vi ses nästa sommar Vansbro. Välkommen att haka på mig och vapensyster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar