norrländska skogar och fält

Sommarens besök i norrland bjöd på något bättre väder än förra året. Förra året åkte vi hem tidigare på grund av att det hällregnade hela dagarna. I år välkomnades vi med sol. Sen var det egentligen inte någon superdag, men heller ingen heldag med regn. Det var lite blandad kompott, framför allt var det kallt. Som varmast tror jag vi kom upp i 18 grader.

För mig var det, som alltid, lite som att komma hem. Jag har alltid haft ett varmt hjärta för norrland och jag är glad att jag varit där mycket genom åren och att mamma och pappa tog med mig upp dit för att träffa släkten och bara vara där. För mig är det doften av lycklig barndom när jag kliver in i Uttersjöns af Rotet hus. Trots att min farbror renoverat väggar och golv så sitter doften kvar.

Det är tystnad, lugn, närhet till natur och skogar såklart (eftersom det ligger ute i norrländska skogarna). Det är knappt täckning på mobilerna och definitivt inget 3G att tala om. Farbror med fru bjuder alltid på middag som är obeskrivligt god och ena kusinen bjuder på fika.

De tre barnen som var med oss höll sams och var riktiga godingar. Det var som om vi alla var i harmoni.

Samtidigt tid för reflektion. Första vändan dit utan pappa i livet, fast det är hans barndomshem. Ser han bröder, mina farbröder, och hur de har åldrats. Det kan gå fort när det väl händer något och jag vill inte. Jag vill att det ska få vara som det alltid varit, det lilla trotsiga barnet i mig sätter sig på rumpan med armarna i kors och vägrar. Såklart är det livets gång, men delar av livets gång skrämmer mig.

Mygg fick vi förstås uppleva med. Det var gott om mygg. Vattnet i viken vid farbrors stuga var som vanligt isande kallt, men modiga tjejer badade ändå, för det "ska man". Handlade på lågprisvaruhuset och köpte glass i stan, som alltid. Vi har våra små rutiner på våra traditionella resmål!