Så var den klar, sista natten på TG. Mitt korttidsvikariat sträcker sig till april ut, men helt plötsligt insåg jag att det här var sista inbokade natten. Sen har jag många pass kvar, men inte någon natt. Visst vet man aldrig om någon blir sjuk eller annat, men som det ser ut nu så....
Ju närmare jag kommer min "stora omställning" desto mer fnular jag på den. Egentligen borde jag bara tänka här och nu, göra det jag ska och låta det mogna och när jag väl är där, på nya tjänsten, så löser sig allt som det ska. Det är menat som det är menat helt enkelt. Fast så kommer den där lilla djävulen som spökar med sin röst i huvudet på mig....
Igår sa väninnan till mig att vi är precis lika dana på den punkten. När något stort nytt ska in så är det ett segt motstånd och det går trögt och långsamt som en snigel innan det faktiskt lossnar och vi kan inse att jaha ja det här var ju faktiskt riktigt bra, precis så som känslan sa från början. Sen är vi där mitt i och gillar läget, tills något sker och det är dags att istället avsluta... Då tar det minst lika lång tid som inkörsperioden för avslutsperioden, till och med ännu segare skulle jag tro.
Stora omställningar sker. Inte bara hos mig. Såklart. Nu kan jag bara utgå från min omgivning, men det är mycket runt om nu som ska dö för att det ska få komma in nytt och växa och grönska. Det sker förändringar på arbetsplatser, i relationer, i familjekonstellationer.
Men, här och nu. Sista natten är gjord. Jag har 17 pass kvar på TG. På torsdag ska jag tillbringa dagen på min nya arbetsplats, första dagen. Det känns pirrigt och roligt på samma gång. Skönt med en mjukstart, en och en halv dag denna vecka. Sen har jag några strödagar till där innan jag börjar på heltid från 1 maj. Socionomtjänst. Vuxenpoäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar