I början av veckan hade jag ett totalt sammanbrott. Tokgrät i över en timmes tid, så där riktigt så snoret rinner, huvudet spränger, ögonen svider och det är svårt att andas. Sådär så det sitter i resten av dagen i systemet, för att det var ett totalt tokbryt.
Det är och har varit FÖR mycket helt enkelt. På grund av detta hade jag ändå försökt dra ner på saker för att jag inte klarar av att hålla allt igång längre. Det räckte uppenbarligen inte helt till, men å andra sidan, jag ska vara snäll och ge mig själv tid och utrymme. Allt händer inte på en dag, det krävs tid för att landa och bygga upp.
På ett sätt var det skönt att faktiskt få släppa ut, jag är kass på att göra det eftersom jag är helt enkelt rädd för att bli för sårbar och hudlös och därmed sårad. Jag vill bara släppa ut när jag känner mig trygg och det är inser jag få platser med få personer det kan ske. På gott och ont. Samtidigt som jag själv är så pass känslomänniska att det är lätt för mig att misstolka vad andra tycker, tänker, upplever. Speciellt om jag själv är i en sårbar hudlös situation.
Jag vågade åtminstone visa mig sårbar för en ny människa, relativt naken och söndergråten. Det var skönt och det känns som om det var rätt person som tog emot det och jag ångrar det inte. Det var precis vad jag behövde i pålägget. Med tanke på hur den dagen varit, hur jag insåg att går jag in direkt hemma nu kommer jag att provocera fram ett rejält bråk och det var onödigt med födelsedagsbarn hemma och för den delen alla barn. Så, jag tog en timmes tid att landa. Det gjorde att jag klarade att hålla mig i schack resten av kvällen i alla fall.
Resten av veckan har varit okay. Det är väl ungefär på den nivån det är. Stunder av ljusa glimtar, mest bara något på gång och något att göra konstant. Sista passet avklarat på boendet, första dagen som månadsanställd avklarad. Hittat hjälp för hunden vid kris. Nu blir det till att gå all in för nya jobbet de närmaste veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar