Vänlig själ

Härom dagen besökte jag simhallen. Det var en månad sen eller så jag var där och jag har känt en längtan att få åka och simma. Så, en chans på en dag vardag hade jag kvar innan jag börjar kontorstider. Trotsade pollens slitningar, lämnade lilleman på dagis och for dit. Jag har en speciell simväska där grunden alltid ligger i. Mina simsaker så som paddlar, zoomers, simglasögon mm. Samt simkortet, lås och ofta även handduk och baddräkt. Trodde jag ja.....

När jag väl kom dit, ombytt och klar och duschad. Redo att hoppa i bassängen, nöjd över att jag kom ihåg att byta till linser...... NEJ!!!! Inga simglasögon. Typ det viktigaste. Helvete och några andra fula ord for igenom huvudet kan man säga. Då fnulade jag ändå på att ta med och inviga mina nya. Äter igen skulle jag litat på känslan i magen. 

Så. Lätt irriterad och sur på mig själv att jag inte kom ihåg att jag inte bara plockat ur simglasögonen utan dessutom glömt dem hos en vän och inte fått tillbaka dem än så försökte jag le och simma. Det gick sådär..... Var nära att ge upp. Men så kom jag att tala med Engelsmannen som jag mött där ett antal gånger. Det visade sig att han hade ett extrapar i sin bag. Jag fick låna dem och äntligen simma på riktigt! :) Han tipsade dessutom om de simglasögon han tycker är bäst genom åren (se bilden, hämtad från Wiggle).

Jag kände mig glad och tacksam över en vänlig pratglad själ som bjöd in till att låna sina saker. Jag är inte van vid de mötena men jag ser fram flera med andra människor runt omkring. Samt att jag får möjlighet att ge till andra medmänniskor.

Det kändes i kroppen att jag inte använt den till simning på ett tag och heller inte så mycket styrka. Men nu satsar jag på att få in simning en gång i veckan i alla fall! Snart öppnar utomhusbassängen. Det ser jag fram emot!