Sommarcirkel

Två år sedan sist..... Hela två år har gått sen jag var där sist.... på cirkel. Det vill säga en andlig sammankomst, en chans att öppna upp under trygga former och träna min intuituon där den kan få leva till fullo, där jag kan koppla upp.

En gammal bekant mötte mig på trappan till sin vackra villa. Varmt leende, med glimten i ögat och en stor välkomnande kram. Sammanlagt blev vi nio stycken, varav jag träffat fyra av dem vid tidigare tillfällen.

Under tre timmar tränade vi, färgband, kort, blommor. Att läsa in och känna kraften av det vi vet som vi kan plocka upp genom energier. Klockrena tolkningar, mindre klockrena, möten. Bekräftelse, uppmuntran. Har jag saknat det? Ja till en viss del. Jag var riktigt pirrig innan och jag vet att jag behöver bejaka den sidan av mig mer och ge den plats. Jag fick min bekräftelse, jag fick beröm. Jag fick närvaro. Jag fick möta min Jesper, vilket var länge sen sist det var så konkret och tydligt.

Samtidigt, känslan av att scanna av. Jag gör det i arbetet vid varje möte. Scannar av och skapar mig min egen uppfattning genom magkänslan, vilket jag i de flesta fall kan. Men det finns de jag inte får någon kläm på. Här, under de trygga formera av sommarcirkel finns även där individer jag ställer mig tveksam till. Jag blev påmind om det igen. Vilket väcker fundering i mig själv vad det är som gör att jag har svårt för just den och den individen.

Sommarcirkeln var precis lagom lång, vad jag klarade av att hålla fokus på. Vi blev indelade i två grupper och jag var precis i den grupp där jag skulle vara. Jag fick påhälsning. Av fler än Jesper.

Då cirkeln håller till precis i närheten, så besökte jag även mina Gudföräldrars grav innan jag åkte tillbaka hem. Skön känsla. Trivdes där vid deras grav, en känsla av trygghet i kvällssolen. Samt en känsla av saknad förstås.