Jag har egentligen ingen åldersångest för min egen del. Visst, jag närmar mig 40. Min äldsta dotter har fått kvinnliga vackra former. Tiden går. Men jag känner mig ändå i mitt livs form. Med många härliga år framför mig. Kanske delvis på grund av att de första 18-20 åren var tuffa....
Pappa har gått bort. Mamma är ganska krasslig. Men, vid samtal med släkten norrut var det mest berörande.... Att höra hur farbror med fru och son varit krassliga under våren och försommaren.... Min oas, att åka dit upp till lugnet och det fridfulla, det må så inte vara inom kort. Stor del av min barndom är där, lycklig sådan....
Det tar, det känns.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar