Vansbrosimmet är över. För i år. Premiärsimmandet i öppet
vatten två dagar innan loppet var en kylig erfarenhet. Mälaren bjöd på 15
grader visade det sig när vi kommit upp, Åm och jag, och träffade på ett äldre
par som var nere och doppade sig vid bryggan. De hade såklart en termometer med
sig. Då hade Åm och jag simmat vår 40 minuters runda.
Åm var något chockad. Dels kylan, som delvis påverkar henne
mer än mig då hon har Raynauds syndrom. Vilket är en oro för henne, men hon
kämpade på bra. Kallt var det. Vi gick i vid en brygga, direkt ner i djupt
vatten. Jag tyckte det var härligt att äntligen få simma i öppet vatten, jag
har längtat sen oktober förra året. Det som jag alltid blir påmind om när jag
går ner i vattnet och börjar simma är förstås dessa småvågor som skvalpar
omkring en hela tiden från alla möjliga håll. Det vill säga, kallsuparna kommer
en efter en.
I alla fall. Åm var lite lätt skakad efter Mälarturen. Dels
premiär i öppet vatten utifrån träningssyfte, dels premiär att faktiskt simma i
sin nyinköpta våtdräkt. Dels kylan, men även ansträngningen. Det var mycket mer
ansträngande än vad hon trott att det skulle vara.
Vi visste att temperaturen i Västerdalälven skulle ligga
cirka en till två grader under Mälaren, så Åm tog genast tag i att hitta
värmande plagg till händer och fötter. Jag trodde inte ens man fick använda
det, men det fick man viss göra. Så länge det inte är paddlar-variant på
vantarna. Efter en del efterforskning hittade damen en möjlighet att lägga en
beställning som vi kunde hämta ut i Vansbro på lördagen, så vi hade både
våtvantar och våtsockor.
Åm var rejält nervös inför loppet, men efteråt taggad att
göra om det igen nästa år. Jag å min sida tyckte det var väldigt trevligt att
ha sällskap i bilen tur och retur, istället för att sitta där konkandes själv
fyra timmar dit, och efter några timmar på plats, fyra timmar körning hem.
Tydligen vaknar något till liv omkring mig i allt det här då det finns fler som
tänker investera i våtdräkter och är sugna på att följa med ut och träna i
Mälaren men även simma Vansbro. Kul! Jag tycker om att inspirera till motion
och träning och tar gärna sällskap både vid träningar samt lopp.
Själva loppet då. Jo, det var trevligt. Solen sken och det
var säkert 24 grader i luften. När jag stod där inför start ville jag inget
hellre än att komma i vattnet NU. Jag höll på att avlida av värmeslag. Så är
det när det är hel våtdräkt, sim-mössa, simglasögon, våtsockor och dessutom
uppvärmning. Vattnet var varmaste jag någonsin känt, men då har jag för första
gången i år en hel våtdräkt och inte en halv som jag haft tidigare år. Fötterna
var så varma och sköna. Annars brukar det vara fötter och händer som domnar en
del av kylan. Våtsockor var en hit så länge det är så pass svalt i vattnet som
nu.
Två nöjda själar klev upp ur vattnet efter dryga 41 minuter.
Då väntade medalj, dusch, mat & dryck innan vi rullade hemåt igen. På
hemvägen hade jag dessutom förmånen att få en present av Åm, ett härligt
sommarläppstift.
Tråkigaste med årets Vansbrosimning, förutom att själva
loppet var förkortat av kylan och jag inte tyckte att det var så kallt, var att
vapensyster och jag inte simmade samtidigt då vi inte anmälde oss vid samma
tillfälle i höstas när anmälan öppnade.
Nu fokus på nästa utmaning....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar