Härom dagen var jag ute på promenad på lunchen. Jag var förbannad och ledsen i ett. Jag behövde luft och jag behövde fundera. Jag hann med cirka 30 min och vädret var underbart. Jag hade turen att det var en solig dag. Med tanke på att Stockholm bjudit på 6 soltimmar på hela november, vilket är rekordlite på många år, så njöt jag så mycket jag bara kunde. Värmande sol i ansiktet.
Jag fick en längtan efter att bara stanna ute, inte alls gå in igen över huvud taget på nästa möte. Promenera tills solen gick ner. Men, det gick ju inte för sig. Plikttrogen som jag är.
Jag fick också en längtan att hoppa i vattnet, simma, njuta.
Men jag tog i alla fall några foton som synes, du kanske förstår känslan och längtan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar