Jag har frågat mig själv ett antal gånger hur tokigt är det egentligen..... Till exempel att klockan 05.40 på morgonen en vardag känna att YES, stakning med frånskjut, vilket flyt jag har med rullskidorna just nu. Hur knäppt är det.
Å ena sidan är det just så att upplägget är morgonträning två vardagar i veckan utifrån att tiden med familjen ska räcka till. Livspusslet kräver att jag lägger prioriteringar och tänker till för att få ihop veckans pass, hämtningar och lämningar, umgänge med familjen samt att ge maken möjlighet till sin träning. Jag är inte beroende av att hålla tid för ett pass, vilket han är, därmed är jag mer flexibel.
Det sköna med dessa tidiga mornar är att jag har bara mig själv att tänka på. Ingen annan är vaken när jag går upp och äter min frukost, jag får en stund helt för mig själv i köket, med levande ljus och gott te. En bra start. Sen när passet är klart och arbetsdagen är över har jag gjort mina måsten och kan ta till vara på kvällen. Laga middag, hjälpas åt hemma och så vidare.
Det sköna var idag när jag åkte från morgonens teknikpass på rullskidor, mot nästa pass med utegruppen jag kör med två gånger i veckan.... Jag njöt av solens strålar och åkte förbi en badplats. Som alltid när det är sol så längtar jag efter att hoppa i och simma, tills jag kommer på att det är lite för kallt när det är två minus i luften. I alla fall, då ser jag, vindsurfaren.... Den lilla pricken i mitten på fotot.
Så gott tänkte jag. Det är inte bara jag som är på gränsen till galenskap.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar