Begravning - ett dygn i norrland

Jag har varit på besök i norrland nu. Det är nästan exakt två år sedan jag begravde min far och började förlora min mor på riktigt i hennes demens. Nu har jag varit upp, där jag känner mig hemma och alltid har gjort, och begravt min farbrors fru M. Jag och M hade en speciell relation och hon har varit en del av min barndom. Alla gånger jag varit upp med mina föräldrar, vilket inträffade minst en gång per år, har jag träffat henne och resten av släkten. M och jag brevväxlade till och med i flera år. Jag kan inte låta bli att undra vad jag har skrivit till henne och vem vet, kanske finns de breven kvar där uppe bland hennes saker. 

Jag hade från början tänkt ta hyrbil och sova över i huset på landet där vi brukar bo när vi är uppe, men när jag blev erbjuden annat boende valde jag att tacka ja. I grunden mest av allt orolig för att bli mörkrädd när jag väl är ensam i ”farmors” hus, hade Hazel varit med hade det varit en annan sak. I vilket fall, farbror L mötte mig vid flygplatsen. 

Flygresan gick bra. Sov och slumrade hela resan i stort sett. Jag hade gått upp i ottan och premiäråkt Arlanda Express, vilket gick i som mest 205 km/h. Soluppgången ovan molen var vacker. 

Att lämna Stockholms hets och landa på den lilla flygplatsen var bara skönt. Dessutom ett snötäckt landskap och snöfall i luften. 

bild innifrån kapellet, ej från begravningen dock

Farbror L med fru har nyligen, för första gången på många många år, flyttat till lägenhet. Bra val eftersom de börjar bli äldre och har två andra hus att ta hänsyn till. En hyresrätt som grundboende är smart val, dessutom hade de turen att den blev helrenoverad (sanerad) till deras inflytt. Fräsch och fin lägenhet. Även kusin Bs lägenhet, hans första, en etta, var jag och tittade på. Jättefin den med, där trivs han bra.

Begravningen var i ett vackert kapell, Bureås gravkapell. Farbror P med söner hade ordnat allt fint. Intimt i kapellet, vacker kistdekoration med röda rosor. Ledsamt att se sorgen, samtidigt förståeligt och välbekant. Farbror P var mer lik pappa en någonsin tidigare, berörande. Prästen som höll i begravningen kände M väl, de hade möts under flera år, bland annat då han var sjukhuspräst där M fick sin dialys under många år. Assistenter var även de närvarande, de har varit en viktigt del av vardagen med farbror P och M. Byggt en relation.
Efter begravningen var det smörgåstårta och fika i församlingshemmet. Jag hade förmånen att sitta vid mina tre yngsta kusiner (tio år ännu fler år äldre än mig) med respektive. Passade på att prata minnen om M och allt annat där ikring som kom upp. Oftast roliga historier som kommer fram. Alltid lika trevligt. Dessutom fick vi inbjudan till sommaren som vi inte tänker tacka nej till. 

Kvällen tillbringade jag hos farbror L med fru och son. God middag serverades. De älgköttbullar i gräddsås som jag älskar, med mandelpotatis till som jag älskar. Lyxigt gott. Förstås efterrätt. Och samtal om allt möjligt. Till exempel farfars farfar som sköt grannen eftersom de var oense om något. Om trädkojan som pappa och L byggde minst 7 meter upp i björken, till farfar Algots förtret eftersom han tyckte det var slöseri på spik och virke. Pappa och L lekte tafatt bland träden, de hade rep mellan dem och man fick inte nudda mark. Det gick bra tills en av grannpojkarna ramlade ner….. Vi pratade om hur mycket jag alltid älskat norrland, redan som barn, till mammas förvåning. Mig förvånar det inte alls, jag har alltid älskat norrland, känt mig hemma där. Minns hur viktig farfar Algot var, trots att han fått sin stroke redan innan jag föddes minns jag honom väl och vår unika relation. Jag minns farmors hund Molly, hur farmor välkomnade oss i köket när vi kom upp, rejält hjulbent som hon var. Hur hon tog sig ner i köksluckan och hämtade potatisen, hur hennes lägenhet såg ut när hon bodde på hemmet sista åren. Det och mycket annat samtalade vi kring. Med glädje. Hela tiden med snön singlades ned från himlen…. Snön som jag saknat här hemma.

Ett dygn i norrland är gott för själen och jag är glad att kunnat närvara vid begravningen. Tacksam för att umgåtts med min kära betydelsefulla släkt som alltid varit mig nära på insidan. Avbrott från vardagen och Stockholm, som jag mer och mer önskar.