I dagar tre har jag varit ur fas. Egentligen har jag varit ganska mycket ur fas redan i början av det nya året när vardagen pockade på igen.... Så länge vi var på resande fot klarade jag av att hålla ifrån mig men pang bom kom vardagen och verkligheten ikapp.
Den här veckan har framför allt arbetet varit en orsak till både sorg och irritation. Jag har känt mig lite smått överkörd. Vissa av känslorna lite för mycket drama ifrån mig, andra berättigade. Egentligen borde jag inte bry mig, det är två veckor och en dag kvar på nuvarande arbetsplats. Ändå, jag tänkte mig avsluta på topp, lämna ifrån mig ordning och reda och så bra som möjligt. Framför allt till mina klienter, de få som jag fortfarande har i min stock. Jag tänker mig inte ta på mig mer om det går att undvika, dumt att inleda en allians med två veckor kvar. Jag är mån om de människor jag möter i yrket, jag vill att de ska få det stöd de har rätt i och så mycket stöd det går att ge. De senaste tre ärendena jag haft har varit relationsvåld, det tar både tid och energi och är engagerande.
Jag har en kollega, en konsult, som får ta över solo efter mig. Jag, om någon, vet hur det är att driva en mottagning själv. Jag hade min halvtids-kollega i cirka en månad innan hon blev borta över sommaren av privata och viktiga orsaker. En vecka under sommaren var hon på plats och ungefär en vecka vid skolstart. Sedan dess har hon varit sjukskriven. Jag drev mottagningen ensam fram till oktober. Konsultkollegan är på heltid, vilket är ett lyft och det var en stor lättnad för mig.
Dock, jag är en person som är känslig för energier. Jag har ett starkt rättspatos, starka åsikter vad jag tycker är rättvist och schysst och jag är kräsen på människor. De energier jag har delat rum med har påverkat mig negativt. Det har läckt energi från mig, vilket jag själv borde upptäckt långt tidigare men behövde tid och erfarenhet för att märka. Egentligen trillade inte poletten ner till fullo förrän hon var sjuk ett par dagar och jag hade rummet för mig själv igen.
Jag tänker inte gå in på mer detaljer här kring vad som hänt men även inte hänt som möjligen borde ha hänt, eller på reaktioner runtikring. Saken är att det påverkat.
Frågan är hur mycket jag ska dela med mig till samordnare och enhetschef innan jag lämnar.....
Det finns andra delar som även det påverkat mig. Att få olika besked. Löften som inte hålls. Oklara rutiner. Vissa delar arbetas det på, men många bäckar små. Jag har även förstått, senast dagens datum, att fler letar ny arbetsplats. Tråkigt med tanke på många fina bra kollegor, men helt förståeligt.
Arbetet har tagit för mycket av min energi de senaste dagarna, skönt att helgen nästan är här. Jag har ett antal flextimmar att göra mig av med innan min sista arbetsdag så fredagen räknar jag med att gå hem hyfsat tidigt.
Förutom arbetet har jag fortsatt vara inne i en period där jag är lite mer introvert, i mig själv. Jag har funderat på lite allt möjligt men utifrån ny vinkel. Jag har otroligt nog klarat mig från smittsam vinterkräksjuka som både son och make haft. Jag har kommit iväg på två träningspass på snö, trots en del motstånd. Jag har fått ett tråkigt återbud, men försökt skapa en ny upplevelse ändå. Jag har hamnat i gamla käpphästar, flera olika faktiskt, som jag för nu inte riktigt klarar av att se till fullo klokt på utan mer känt mig taggig.
Nu får det bli tack för idag, dags att sova som en stock och välkomna helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar