Uppladdningen har pågått sedan i höstas. Jag förstår att det krävs en lång uppladdningssträcka för ett långlopp, det är logiskt, däremot att faktiskt genomföra till fullo, det är en annan sak. Med facit i hand hade det inte skadat med fler långpass, det är min grundutmaning och har så varit när jag tittar i spegeln tillbaka också.... Nåja. Tillbaka till hösten.
Uppladdning har skett, jag fullföljde helt de första tuffa fyra veckorna av att bygga grundstyrkan utifrån min status där och då. Jag anlitade en gammal goding och min väl rekommenderade PT Danne, Polo Träningslösningar. Som skrivet tidigare, kunnig ödmjuk smart man som har mitt fulla förtroende. Han i sin tur lyckades efter en del grävande få tag på en skidcoach till mig, en kvinna vid namn Emma. Danne har skött styrkan, Emma skidorna.
Jag är en riktig Stockholmare som åkt skidor jättebra hellre, inte alls bra. Tack vare Emma kan jag numera åka skidor, på riktigt. Det är KUL. Vi har kört ett antal pass på rullskidor i väntan på snön. Rullskidor är verkligen bra träning. Rullskidorna fick till och med följa med mig på vår nyårstripp till Gotland, där var det extra bra träning med rejäla motvindar att tampas med på de öppna fälten.
Snön kom till sist, mellanläget den värsta perioden. Då det knappast går att åka på rullskidorna på grund av slask eller is, men heller inte går att åka på skidorna eftersom snön inte täcker marken och det varit för milt för att få igång konstsnöspåren.
Snön kom. Skidor på. Redan första turen kändes bra mycket bättre än gången innan jag stod på skidor. Jag har åkt runt runt runt på ett dryga 600meters konstsnöspår och känt mig lite lätt skev. När det kom mer snö har det åtminstone blivit lite rundor på golfbanor med lite längre spårsträckor.
Vips var tiden inne. Ena stunden så långt kvar, andra stunden dags att dra.
Tackar xcskidor för kanonvalla. Tack vare att jag fick skidorna vallade på hemmaplan kunde jag ta sovmorgon jämfört med för tre år sedan då jag körde Engelbrektshalvan. Sprillans skidor. Laddat med skumgodisar, tänkte mig en per km kan man unna sig. Åkte hemifrån ca 7 på söndag morgon. Norberg ligger bara två timmar bort vilket är en bekväm körsträcka med bra vägar.
Hann precis lagom i tid parkera, hämta ut nummerlapp, köa den långa kön till bajamajorna och sen var det i stort sett startdags.
Äntligen var det dags.
Starten var körig. Irriterande nog, men ändå väntat egentligen. Vet ju det innerst inne. När alla i motionsklass startar samtidigt och man är sen ner till starten då hamnar man längst bak och får vänta på att ta på sig skidorna för att kunna åka en stund efter att starten gått. Sedan är det såklart "kö" första 2 km i spåren och dessutom en hel del bambi på skidor i vägen. Eftersom de dessutom släpper start för både hela och halva loppet samtidigt skapar det ett klientel som är just osäkra på skidåkningen. Jag är absolut inget proffs, långt ifrån, och alla är såklart välkomna att åka loppet, jag har bara lärt mig ännu en pusselbit till hur jag ska lägga upp skidlopp till nästa gång....
Nya skidorna var toppen! Vädret var trevligt, sol i stort sett hela loppet, började snöa mot slutet. Lagom temperatur, sisådär ett par minusgrader. Jag kände mig stark och jag var glad. Under loppet hade jag egentligen bara två mindre dippar och ett utbrott där jag skrek ett fult ord jättehögt då jag började bli stressad. Och ja, hon framför vände sig om och glodde på mig....
När jag vek av för varv två försvann alla "halvar" vilket innebar fria spår och riktigt bra nydragna fräscha spår.
Jag blev stressad när jag insåg att jag hade en timme till snöret skulle dras.... på det enda stället det fanns ett snöre på detta lopp. Jag visste att det skulle bli tajt för mig utifrån att jag är en klippa på att mala mala mala, men inte så snabb och explosiv i min åkning. Det är också generellt typisk mig.
Jag ökade tempot rejält, vilket visade sig ta på blodsockret och min CGM (kontinuerliga blodsockermätare, tack finaste diabetessköterska Gudrun på KS för den). Jag tog gelé och tryckte in godis, men sockret ville inte vända tillräckligt snabbt vilket innebar att jag tog slut. Jag hann kort och gott inte, var 15 min sen. 48 km av 60 avklarade.
Vet du vad, jag var så nöjd! Jag kom 48 km, det är långt. Jag vet att jag hade kunnat mala på de sista 12 och jag fått, för krafterna var inte helt slut. Hade jag planerat loppet annorlunda hade jag klarat gränsen, vilket känns skönt att veta. Loppet finns kvar. Jag är stolt över min insats. Jag slog mitt eget rekord i både antal km samt antal minuter i ett sträck på ett par längdskidor aktivt åkandes. När jag satt på bussen, på väg tillbaka till starten, kände jag mig riktigt bra och drogs inte ner av dem runt omkring som var ledsna/besvikna/sura för ett brutet lopp.
Godiset hade jag förstås inte tid att trycka i mig en per km, skulle tagit alldeles för lång tid att få av stav och handske och knöla. Passade på att mula några när det var kontroll, tillsammans med blåbärssoppa, sportdryck samt vatten. Bulle undvikes av erfarenhet, får magen att bli knäpp. Gelé tog jag första när jag kände rejäl dipp, andra utifrån blodsockerfall.
Väl tillbaka i centrala Norberg letade jag mig fram till överdragspåsarna och sedan tillbaka till bilen, var väl ca en km drygt att gå till den. Kalibrerade CGM, stoppade i mig lite smoothie och te, ringde maken och sedan rullande jag hemåt.
Lärdomar:
- ladda med fler långpass och gärna fler mil i skidbenen om det finns snö tillgängligt (kan vara bra att åka iväg till ett ställe där det finns snö annars.....)
- kom i tid och ställ mig längre fram i startleden för att komma iväg lite tidigare och därmed få några minuter till att spela med
- mesa inte för mycket, våga dra förbi åkare istället för att ligga för länge bakom för långsamma
- ta en funderare på hur insulinpumpen skall ställas in innan nästa långlopp på skidor, kan vara värt att sänka basalen till hälften
Summering:
Vurpor: 1, årets första, med flit för att inte köra in i två åkare som ramlat över de tre spåren
Djur: 1, en mus som sprang över spåren
Skavsår på hälar: 0, aldrig tidigare hänt, snarare haft köttsår. Väl investerade nya pjäxor!
PB: 2, antal km samt aktiv tid på skidor i ett svep
Hur mår då kroppen? Jo, förvånansvärt pigg. Jag hade ork kvar, som skrivet. Jag var pigg på vägen hem i bilen och även när jag kom hem. Jag var pigg i morse, trots strilande blodsocker under natten, vilket innebar en pipande CGM ett antal gånger (till makens förtret ett par gånget då han fick väcka mig för jag sov däckad). Jag har fått lite skavsår på båda långtårna inklusive en rejäl blåsa på den vänstra, skyller det på slarvigt klippt nagen och lite tjockare strumpor än vanligt.
Muskulöst idag är jag lite stel i fötter/hälsenor men inte hälsporre-tendens. Skuldror känns av och skulle behöva lite omsorg. Svag träningsvärk i triceps/biceps. Svag träningsvärk i nedre delen av magen. Träningsvärk i framsida lår, rätt rejält i det vänstra på gränsen till att det känns "fel" men är inte orolig. Det ger sig efter ett par dagars återhämtning.
Kommer jag att åka igen?
Ja det kan du ge dig fan på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar