Ibland undrar jag, undrar som en flundra om gäddan är en fisk skulle min mor säga.....
Jag frågade min man härom dagen, skrämmer jag vissa människor eller vad? Är jag otrevlig, någon man inte vill umgås med? Skapar jag någon prestationsångest i andra? Jag drabbades åter av känslan att vara utanför, exkluderad, en av de gamla ruttna spåren jag burit med mig sedan barndomen.
Egentligen är det bara löjligt, det gäller att välja sina strider har jag hört och det ligger mycket i det. Precis som det ligger mycket i att fundera över vad som är viktigt och vad som är värt att prioritera i livet, här och nu.... Något som jag och väninnan kommit in på ett antal gånger senaste tiden...
What goes around comes around - en annan tanke. Den fick jag tydligt bekräftad härom dagen. Jag har burit med mig den under en lång period tillbaka, jag har hållit huvudet högt och konsekvent vägrat sjunka till den andres låga nivå. Tillbaka-kakan kom och för mig, vid sidan av, var det en skön bekräftelse.
I alla fall, jag drabbades av känslan igen härom dagen, att vara bortvald. Okay, nu kanske jag överdriver lite, eller mycket. Men det finns några saker som framkallas kring mig som jag har lite svårt för. Dels är jag inte så bra på att ta plats. Ibland vill jag inte ta plats, men ibland har jag en åsikt som jag vill uttrycka och det händer ofta i sådana sammanhang att jag inte hörs. Av någon anledning är min stämma svag. Det har hänt många gånger och i många olika situationer, både bland vänner och bland arbetskamrater med flera.
Något annat som inträffat då och då genom senaste åren är att inte räknas med. Det är det jag framför allt tänkte på idag. Jag är en omtänksam person som vill att de jag tycker om ska må bra, att alla ska känna att de är sedda, medräknade och bekräftas. Det bottnar sig förstås i att jag inte alls var nöjd över min utanförkänsla som barn och ungdom. Jag är mån om att erbjuda skjuts, att kolla av om den eller den ska med på det eller det. Dock får jag det inte tillbaka på samma sätt. Det kan förstås bero på mängder av saker. Det behöver inte alls vara kopplat till mig. En del är nog mest bara uppfyllda av sitt stora ego, somliga kanske inte har förmågan att tänka utanför sig själva eller är upptagna av livet där de är precis då. Jag är dum nog att ta åt mig, till en viss del, tills jag kommer på mig själv och bestämmer mig för att sluta.
Den snälla sidan mig ställer sig frågande, till exempel varför erbjuder aldrig hen skjuts som ändå har vägarna förbi på väg till träningen.... Eller varför frågar inte hen om jag vill haka på när vi nu har kort på samma gym och det går bra att fråga en annan i gemenskapen.... Värt att tillägga är att det finns förstås dem runt omkring som faktiskt gärna vill haka på också. Jag har åtminstone två tappra själar där vi ger och tar......
Kort och gott efter resonerande med mig själv, den som inte är intresserad av mitt sällskap är väl heller inte värd att sällskapa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar