Vintercykling

En vän till mig är en äkta cykelfantast. Jag beundrar honom som cykelpendlar till arbetet året om. Få undantag. Enkel cykelväg till arbetet tar honom ungefär en timme, förutom på vintern då det tar en dryg timme. 

Han har cyklat Vättern och Siljan runt ett antal gånger.

Vi har cyklat en del långpass tillsammans under sommarhalvåret. Något lite runt ikring med utgångspunkt från där jag bor. Hans arbete ligger nämligen bara några km från mig. 

Vi har även möts upp vid Brommaplan eller på Ekerö och cyklat långpass där ute. Liksom många andra cyklister skall sägas. Det finns en del vackra vägar där, transportstäckan dit ut är dock mindre skoj. Jag har tagit bilen till Drottningsholm och börjat min cykling därifrån några gånger. Tillsammans med vänner.

Nu frågade iaf min vän om vi skulle ta en runda för en vecka sen ungefär. Snö och kallt. Varför inte kontrade jag, om du hjälper mig byta däck till dubbdäcken. Sagt och bestämt. Vi körde en byta-däck skola (så nu har jag ett hum om hur jag ska göra) och gav oss iväg.

M hade en tanke på vår runda och den var suverän. 

Jag är utanför min bekvämlighetszon redan vid just vintercykling eftersom jag är ovan. Förra vintern cyklade jag 2-3 ggr till arbetet.

Nu gav vi oss dessutom ut på skogsvägar. Solen på väg upp, blå himmel blandad med lite gråa områden som snön kom singlande ifrån….

Skog. Längs mälarens kust. Underbart. Livskvalitet.

Samtidigt asjobbigt. Jag var som sagt rejält utanför min komfortzon (rädd för att ramla, fast å andra sidan tänkte jag att hjälmen skyddar mig). Det var psykiskt utmanande att cykla på de vägarna. Det var även fysiskt utmanande då jag för det första inte cyklat på 2-3 månader och för det andra enbart cyklat landsväg på racer.

Att köra cyclecrossen på detta underlag och med snö är mycket tyngre och det kändes rejält i både lår och puls. 

I vilket fall var det ett pass fyllt med glädje och livskvalitet. Njutning för själen. Jag får ganska ofta high-on-cycle-moments när jag cyklar, likaså denna gång. 

Sträckan i skogen tog förstås sin tid men vägen hem var längs med gångvägar och bilvägar och där rullade det på lättare. 

Jag klädde mig riktigt bra utifrån temperaturen, tror det var runt 7-8 minusgrader. Dock frös tårna, det klassiska när det är cykling. De stackarna sitter alldeles still i cykelskorna. Men efter ett fotbad tinade dem upp igen.