2 april var första vändan i öppet vatten. Den var inte lång kan jag säga. Det var en fin dag, absolut, men isen låg kvar en bit ut från stranden. Jag och H började med swimrunpass inför vårt lopp på Utö sista helgen i maj. Tre dopp under passet. Doppen bestod av att springa ut på bryggan, hoppa i det kalla vattnet och därefter ta sig in så snabbt som möjligt till stranden igen. Jag tror jag råkade sparka H varje gång vi hoppade i, i ren överlevnad att komma in till land så fort som möjligt igen. Rejäl freeze i händer, fötter och nacke. Ansiktet försökte vi inte ens stoppa ner under ytan för att crawla.
De nästföljande passen var även de rejält svala. Bortdomnade fötter som knappt gick att springa på. Smärta när de tinade upp. Samtidigt, kul knasigt nog.
Jag har mest av allt simmat i Mälaren eftersom den ligger närmast till hands. Men även större och mindre sjöar, älvar/åar och havet i form av Östersjön.
Jag har genomfört några enstaka pass själv, men med sällskap nära. De gånger jag nött själv har jag varit där jag bottnar. Antingen mellan bryggorna vid ett av baden i närheten, eller längs den långgrunda stranden på Gotland.
Någon enstaka gång har det duggat, men otroligt nog har det varit uppehållsväder nästan alla tillfällen, sen har det varit mulet och molnigt emellanåt men vad gör väl det. Jag kan egentligen tycka att det är mysigt att simma i ett varmt sommarregn.
Jag har genomfört sex lopp som innefattar simning i öppet vatten, alla swimrun. Jag har simmat med 12 olika personer, fyra av dem har jag kört lopp med. Vissa har jag simmat med en gång, andra många gånger.
Det klaraste vattnet har varit Östersjön. Det mörkaste vattnet har varit en älv i Värmland.
Jag har blivit med Swimlaugh Lifestyle klubb. Som i grunden handlar om att ha roligt och att njuta av att simma gärna i just öppet vatten. Klubben kommer att genomföra flera event under nästa säsong.
Min sista vända i svenskt vatten för säsongen 2016 var den 10 oktober. September var fantastisk. Varmt i vatten och i luften. I oktober började det svalna snabbt. Sista vändan använde jag ett merinoull-underställ under våtdräkten. Det fungerade riktigt bra. I vattnet var det ynka 13 grader, det hade blivit två grader kallare på en vecka. Men väl i vattnet led vi inte nämnvärt. Lite kallt att crawla, det vill säga ha ansiktet under ytan, men det viktigaste var att få simma. Dessutom med vackra höstfärger i träden längs med kusten.
Nu blir det till att längta till nästa säsong. Till dess bassängpass och fortsätta min rehab för att kunna bygga på terränglöpningen och löpstyrkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar