Jag är sliten.
Min vår har varit full av äventyr, utmaningar, medgångar, motgångar, glädje, sorg och många funderingar.
Det har tärt på mig. Jag har den senaste tiden uppmärksammat att jag har ett behov av mer återhämtning än vad jag för närvarande får och planerar in.
Gotland en knapp vecka var underbart. Jag hade gärna stannat längre. Nu väntar Norrland en vecka vilket jag ser mycket fram emot. När jag väl kommer till mitt älskade hus i Västerbotten kommer jag att gå ner i varv, njuta av tystnaden. lugnet och avsaknaden av människor. Hunden får springa lös. Jag kommer inte att ställa klockan en enda morgon. Jag ska äta när jag är hungrig, gråta när jag behöver, skratta, varva ner, träna, umgås med mina fina barn, träffa släkten. Bara få vara.
Återhämtning är en minst lika viktigt del att ta hänsyn till och planera in som träningen. Balansen av att kroppen utsätts för stress och tiden att återhämta sig är viktigare än vad många tror. Sömn är viktigt, och att få tillräckligt många timmar sömn. Livspusslet i övrigt med arbete, familjemedlemmar, ålder på barn, socialt liv med mycket mera påverkar också.
Måndag tidig morgon drar jag, tre ungar och en hund uppåt. Jag ser fram emot det. Mycket. Jag har alltid känt mig hemma där uppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar