Helgen tog slut, alldeles för fort. Med den även årets första swimrunlopp genomfört.
Lördag kväll till söndag eftermiddag tillbringades i Borås. En hotellnatt innan genomförande av Borås swimrun sprint med min vän Lene.
Jag körde det loppet förra sommaren också men med en annan person. Till i år var bansträckningen för sprinten dubbelt så lång. Enligt bansträckning på hemsidan var det sju löpsträckor på totalt 11,8 km och sex simsträckor på totalt 1140 m. Enligt min sportklocka landade jag och Lene på dryga 15 km totalt. Vilket inte gör något!
Borås swimrun är en utmanande bana med mycket terräng och backar, oavsett om du kör långa eller korta banan. Jag och Lene gick delar av banan för att hålla in i mål.
Naturen och upplevelsen i Borås swimrun är fantastisk. Vi tog oss fram i trollskog, längs med små näst intill upptrampade stigar, stigar, koväg, grusväg och lite asfaltsväg. Vi simmade i Öresjön, Viskan och en tjärn mitt i skogen på Rya åsar. Vi tog oss brant uppför och nedför. Vi passerade trappor och spångar.
Vädret var till belåtenhet. Jag skulle tro det var ungefär 18 grader i luften och molnigt. Bitvis regnade det men oss gjorde det ingenting. Funktionärerna däremot kanske inte uppskattade regnet lika mycket. Vattnet var mörkt och ganska svalt, svalare än väntat.
Vi passerade fina hus, stora som små, som skulle vara ett nöje att bo i.
Vi hade två kontroller där det serverades knallrosa sportdryck, vatten och clif bar produkter.
Skavsår klarade vi oss utan, jag fick ont över öronen. Mina öron är lite skumma, det är så hårt brosk och de är så orörliga så efter en längre stund med badmössa och simglasögon gör det helt enkelt ont av trycket. Rosa badmössor fick vi alla, med reklamtryck på.
Skavsår fick jag visst förresten, av den vattentäta påsen jag hade bilnyckeln i. Men men, kroppen ska väl fyllas av lite skavanker så det syns att jag levt livet. Lite trött i skuldror axlar och lite stumma ben bjöds det också på.
I vilket fall hade vi roligt längs vägen. Vi skrattade, pratade, stånkade, pausade och njöt.
Väl sist in i mål välkomnades vi av glada tillrop från Jonas Colting inklusive en rejäl kram. Samt fick medalj. Jag tycker det känns genuint och uppskattat att välkomnas i mål av en arrangör. Enbart under vissa swimrunlopp har detta hänt mig. Andra tävlingar innefattar inte det engagemanget och hjärtat. Hittills.
Efter loppet fick vi hamburgare, dricka med mera. Väl behövligt. Vi gick i mål runt 15 och hade inte ätit sedan frukosten vid niotiden.
Till nästa år hoppas jag få dela upplevelsen med Lene igen. Och om det är samma bana klara av den på en snabbare tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar