Människor forts...

Ni som blivit "inbjudna" till min blogg kanske undrar varför jag dolt den som tidigare var offentlig. Jo, för att det finns människor (apropå tidigare inlägg) som läser min blogg och tror sig veta hur jag mår, antar saker, läser mellan raderna, gör egna tolkningar som dessutom är helt uppåt väggarna. Jag har fått nog. Hellre bjuder jag in de jag vill ska ha tillgång till denna. Dessutom har det från första början legat över mig att ett visst kryss ska få klorna i den här och komma med en massa åsikter om ditten och datten. Nej tack, det har jag också gjort tillräckligt och det "lilla" om kvarstår är hanterbart.

Jag har kommit i situationen att sitta bredvid vänner i svåra situationer.

Jag blir så upprörd när jag anser att en person jag bryr mig hjärtligt om blir i mina ögon felaktigt behandlad. Jag vet att jag kan inte göra mer än stötta, lyssna, kommentera, känna in, krama & pussa, finnas där. Jag kan inte gå in och styra upp och rätta till och laga hur mycket jag än vill. Däremot finns jag där, jag står bakom och bredvid. Jag vet att jag har förmågan att ibland dramaqueena in mig lite för mycket kanske, för att visa saker triggar mig men men. Jag är iaf medveten om det, medveten om bra mycket mer saker än många andra runt omkring mig är.

Jag har också andra nära i mina tankar. Som liksom jag står lite och väger just nu, vilken stig ska väljas, var ska jag våga hoppa ner, hur vill jag skapa mitt liv den närmsta framtiden. Det är inte alltid så lätt att veta eller hitta rätt. Men ge inte upp, det kommer! Jag har goda förhoppningar. Tillsammans är vi starka!