Onsdag

Äntligen är hela familjen samlad igen, det känns som en evighet sen. Det är liv och rörelse i huset. Något händer hela tiden, eller frågas, eller gör sig illa, eller läsas läxor, eller laga/äta mat, eller KRAMAS!!! Mysiga underbara familjen min, mitt hem är min borg.

Skönt att inte ha en arg dag idag, bara smått irro och lätt klumpig i kombination med glädje och lycka. Det är dags för lingonperioden och hormonerna som svallar i min kropp kan jag inte alltid tygla även om jag vet vad dessa beror på och gärna skulle vilja styra över dem. Istället får jag uppskatta att kroppen är igång igen och den fungerar som den ska.

Måndagen var som sagt väldigt ilsk. Tisdagen var snarare lite tung, osexig och samtidigt gladare och bra. Idag är en ny dag!

Jag känner tillit och jag känner glädjen även om jag har hundra bollar uppkastade i luften och på väg ner samtidigt. Saker som ska roddas, göras, fixas, kommas ihåg. Den här hösten är hektisk. Andrummet i grannlandets huvudstad i helgen var välkommet, men nu är det bara att ta tag i livet här hemma igen. Missar jag en och annan boll får den väl studsa en gång så fångar jag upp den sen igen. Allt löser sig som det är menat att bli.

Jag var på promenad med grannen idag och njöt av det fantastiska höstvädret och jag hade med mig kameran (har inte hunnit ladda in bilderna än bara). Stolt över att jag kom ihåg det, de sprakande färgerna försvinner så snabbt. Det gäller att ta till vara på dagarna, uppskatta det vackra, ta sig tid att stanna upp i hetsen, andas djupa andetag, grunda sig!

Nä, klockan den tickar, nästa grej på schemat snart här, måste sätta fart...... Tjoooohoooooo!