Igår åkte jag och nästan hela min familj för att tända gravljus. Lovisa och Sara var hos sin pappa, jag saknade dem mycket, jag hade velat att de var med och delade det med oss andra.
Vi åkte till Norrsunda Kyrka. En vacker stenkyrka. Där ligger mina gudföräldrar begravda- Inger & Lage. Sist jag var där var på begravningen 1998. Min sorg kom mig nära. Vi gick in i kyrkan som var öppen och blev bjudna på glögg, bulle, pepparkaka, godis, saft. Barnen fick varsin reflexängel. Det kändes att vara där, det kändes att det var länge sen. En kombination av lugn, trygghet, sorg. Lillkillen var kolugn och nöjd där inne. Tittade sig runt i kyrkan och knaprade på sin pepparkaka och höll i sin ängel.
Vi letade oss fram till graven. Välvårdad. Jag tände ett ljus för Inger och ett ljus för Lage. Vackra fina människor som varit en stor del av min barndom.
Vi pratade med en tant som kom förbi, en gammal granne till mina gudföräldrar och vi växlade några ord.
Efter besöket i kyrkan och graven så tog vi bilen till deras hem. Vi åkte till Nordians hög. En gravkulle från tidig järnålder. Där har jag klättrat upp många gånger som liten. Det gjorde jag nu med.
Jag visade min man huset där jag varit så många gånger. Tyvärr var det nedslitet och verkade vara obebodd. En konstig känsla att se det, så bekant, men ändå så långt borta. Ingen möjlighet att gå in och titta runt. Även om det förmodligen skulle vara helt annorlunda nu mot förr.
Ett förflutet möter nutiden, två olika världar. Jag fylls av en enorm saknad och sorg. samtidigt som jag är glad och tacksam över den tid jag fick med mina gudföräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar